Land Ahoy och arbete utifrån teman för ökad kreativitet

– skolbesök på Manor Park Primary School i Sutton, England

Sedan Storbritannien införde kreativitet i läroplanerna 2014 ges skolorna en stor frihet att utforska vad det kan innebära.

– Vi är fria att lägga upp undervisningen som vi vill, så länge elevernas lärande ökar, säger Nadine Wiliamsen, assisterande huvudlärare som tar emot en grupp från Sverige som är i London i samband med BETT-mässan.

På Manor Park Primary School så har man lagt upp arbetet utifrån olika teman, till exempel Land Ahoy – land i sikte där pirater och upptäcksresande är fokus. Lärarna planerar sedan för att så mycket som möjligt av undervisningen under en 6-8 veckorsperiod går in under temat. Lärarna märker att genom att fylla på med så mycket kunskap man kan inom temat, så leder det till att eleverna skriver bättre och mer initierat i de skrivuppgifter som hör till. Hur jobbar man då med digitaliseringen?

– Det finns teman som rymmer kodning och teknik eftersom det är ett krav men vi har tagit ett beslut om att använda mycket papper och penna. Där lärarna ser behovet och syftet ska det användas, inte annars. Om lärarna inte ser behovet, så kommer det heller inte fungera för eleverna.

Lugn och ro, att kunna konversera, att läsa mycket böcker är andra viktiga delar för att främja lärandet.

– Det första nya lärare reagerar på när de börjar undervisa här är att det är så lugnt i klassrummen men varje minut är viktig för våra elever!

Skolan har också ett intressant upplägg för sin musikundervisning. I de lägre årskurserna jobbar barnen med musikens grunder, att kunna härma en rytm, att hålla en puls, improvisera med hjälp av call – respons och upptäcka mönster i musik. I årskurs 4 och 5 får halva gänget lära sig spela saxofon och hälften trumpet, enskilt och i ensembler. Sista året ägnas åt trummor!

Den medvetna satsningen på ökad kreativitet har medfört att skolan, med många elever från socioekonomiskt utsatta områden, har gått från att vara en skola med svaga kunskapsresultat till en skola som nu ges omdömet ”outstanding”. Det är numera en skola som många vill sätta sina barn i och som lärare och elever är stolta över att arbeta i.

Hej Cecilia Ferrer!

Musiklärare på Rålambshovsskolan, 7-9, och artist, bland annat i Nicaragua

Du deltog i Datorn i utbildningsens, DIU:s resa till BETT-mässan med skolbesök i en engelsk skola. Vilken är din spaning när det kommer till kreativitet kopplat till musikämnets digitalisering?

– När det gäller alla möjligheter som presenterades på mässan så fick jag en bekräftelse på att jag använder mig av de verktyg som finns i mitt ämne, och det känns bra.

– Jag fick också en inspirerande upplevelse på en engelsk skola där jag var med på en musiklektion. Engagemanget hos eleverna var påtagligt och lärarna hela tiden medvetna om hur och när de skulle gå in och utveckla elevernas kunskaper under lektionens gång, Ett formativt förhållningssätt.

Hej Malin Söderberg!

Språklärare (7-9) i spanska, svenska, svenska som andraspråk och förstelärare med IKT-inriktning på Linneaskolan i Röbäck utanför Umeå

Vad tänker du när du hör ordet kreativ?

– Autentiskt och autenticitet är viktiga ledord i min undervisning. När jag ger eleverna en skrivuppgift så vill jag att de delar med sig av känslor och tankar. På så sätt tänker jag att det blir meningsfullt. Det kreativa kan användas vid presentationer. När eleverna ställer frågan om något räcker, så är de inte inne i den kreativa processen. När eleverna ska skriva författarporträtt, till exempel, försöker jag få dem att leta upp någon anekdot om författaren, något som skapar ett engagemang.

När det gäller att levandegöra texter med estetiska uttryck, som kursplanen säger, så märker eleverna själva att stämningen förändras när de lägger musik till en bild i sin presentation.

Jag strävar hela tiden efter det autentiska och ställer frågor till eleverna: vad har du för motto, vilken dröm är din, vilken åsikt är viktig för dig, vad vill du förändra – är frågor jag ställer till eleverna för att nå deras egen drivkraft.

Av Monica Esborn

Myten om kreativiteten

En föreställning om kreativitet är att det är en särskild talang som vissa har och andra saknar. I historien har man sett konstnären som någon som gudarna utrustade med en särskild gåva, geniet som såg det andra inte kunde se.

Hjärnforskningen har kanske förstärkt denna bild. Under en tid har man betonat de två hjärnhalvorna med skilda uppdrag. Den vänstra för den analytiska och logiska förmågan och den högra den konstnärliga, dit kreativiteten räknas. I dag vet vi att det inte är så enkelt. Hjärnan är plastisk, det vill säga formbar under hela livet. Den behöver de konstnärliga uttrycken bild, dans, musik och teater, för lärandet och för att hålla oss vitala. Säkert finns det individuella skillnader men när det gäller kreativitet har det visat sig vara något som vi kan öva upp, närmast att betrakta som en metod.

Anne Bamford, professor vid University of Arts i London och uppmärksammad för sin forskning om konst, utbildning och visuell kommunikation, menar att skolor som medvetet arbetar med konstnärliga uttryck både utvecklar elevernas lärande och atmosfären på skolan. Hennes forskningsrapport The Wow Factor som publicerades 2005, visar hur särskilt skolor i socialt utsatta områden kan åstadkomma stora förändringar just genom en hög närvaro av estetiska uttryck i det vardagliga arbetet. Hon är också tydlig när det gäller IKT i skolsammanhang. Det hör till den kreativa sfären. Tillsammans med framlidne professor James S Caterall vid UCLA har hon tagit initiativ till Centers for Research on Creativity.

Bamford säger att kreativitet och fantasi kan näras genom konst – men egentligen inte läras ut. Detta påstående sätter fokus på den miljö vi skapar runt våra elever. Hur utformar vi en sådan miljö som stimulerar och utmanar lärandet och samtidigt är en god växtplats där kreativitet och fantasi kan odlas?

Om fantasins betydelse

Den amerikanska poeten Emily Dickinson lär ha skrivit 1 800 dikter, ofta skrev hon en om dagen. Få av hennes dikter publicerades medan hon levde, de upptäcktes av hennes yngre syster, efter hennes död. En av de mest kända är:

”Jag har aldrig sett en hed ej någonsin havet jag såg. Men ändå vet jag hur ljungen ser ut och känner igen en våg”

Dickinson föreställer sig en hed utan att någonsin ha sett en, om man nu ska ta henne på orden. Eller så har hon sett en, men kanske försöker sätta sig in i hur det hade varit om hon inte visste vad det var. Kanske talar hon om något helt annat, något som vi bara kan ana. Det är inte så viktigt att veta exakt vad hon menar. Det är vackert med det mångtydiga och öppna, de poetiska orden som sätter igång känslor, tankar och associationer.

På isländska finns ett ord, leikhús, som betyder teater. Ett hus som man leker i, med andra ord. Lek och fantasi är två ord för samma sak. Ingen lek utan fantasi och heller ingen fantasi utan lek. Idag vet vi att barn, lek och lärande är en treenighet som hör samman. Behovet av lek, fantasi och skapande finns i alla åldrar, hur lekandet tar sig i uttryck är bara lite olika.

”I vardagslivet kallar man allt som är overkligt, allt som inte svarar mot verkligheten och på så vis inte kan ha någon allvarlig praktisk betydelse, för föreställning och fantasi. Men i själva verket är fantasin grunden för varje kreativ aktivitet inom kulturens alla områden och möjliggör det konstnärliga, vetenskapliga och tekniska skapandet”.

Citatet är taget ur utvecklingspsykologen och pedagogen Lev Vygotskijs bok ”Fantasi och kreativitet i barndomen”, där han beskriver fantasin som en ytterst komplex process. Att synen på att fantasi skulle vara en exklusiv och ovanlig gåva från gudarna till vissa utvalda, förkastar han bestämt. Fantasin har en koppling till verkligheten, säger han, den bygger på det som en människa tidigare upplevt. Ju större rikedom av erfarenhet, desto fler bitar kan kombineras till något nytt. Men fantasin gör också att vi kan föreställa oss något som vi faktiskt inte har sett. Kanske som i Emily Dickinsons dikt. Genom att sätta samman de egna erfarenheterna med andras berättelser från det sociala livet, media och litteratur, får vi en oändlig mängd pusselbitar. Pusselbitar att kombinera samman på olika sätt av olika människor.

Vygotskij skiljer mellan den yttre och den inre fantasin, den yttre hämtar näring ur yttre intryck, medan den inre får påfyllning inifrån. Enligt honom finns det en skillnad mellan barnets fantiserande och den vuxnes. Barnet kan föreställa sig i mindre grad än den vuxne. Men barnet tror mer på sina fantasier och har mindre kontroll över processen. Den vuxnes fantasi däremot har ett mått av verklighet i sig och anpassar sig efter det som händer i det verkliga livet. Vuxenfantasin blir en blandform av ren fantasi och verklighet. Vår uppgift i skolan är att ge barn en mängd intryck, så att de kan utveckla sin fantasi.

Anne Bamford menar att kreativitet och fantasi inte är något man har eller inte har utan kan tränas och stimuleras genom mer genomtänkta metoder. En konstnärligt utformad metod kännetecknas av att den:

• Har ett mer öppet slut
• Är mer originell
• Är mer engagerande
• Är mer elevcentrerad

Kreativitet och fantasi kan som tidigare nämnts, näras genom konst men egentligen inte läras ut i traditionell mening. Hon fann att fantasi snarare är en effekt av konstnärliga studier. Genom att tolka andra konstnärers arbete och blanda in egna idéer, tränar man den individuella förmågan till idéskapande. Fantasin i sin tur är beroende av att det finns utrymme för frihet och spontanitet i en öppen och icke-värderande omgivning.

Albert Einstein spetsade till det en gång i en intervju i Saturday Evening Post 1929, genom att säga: ”Fantasi … är viktigare än kunskap. Kunskapen är begränsad. Fantasin omsluter världen”.

Ju mer kunskap man har, desto större kan insikten, kreativiteten och fantasin bli. Någon motsättning mellan fantasi och kunskap finns alltså inte.