De gick den gymnasieutbildning som tydligast har ett kreativt innehåll, där man både enskilt och tillsammans deltar i och skapar i kreativa processer, nämligen Estetiska programmet. Hur ser de på den utbildning de fick? Vad tycker de att de fick med sig? Vad gör de nu? Framöver kommer ni att få möta några tidigare estetelever. Först ut är Simon Ljungman, artist och musiker. Nästa gång blir det Daniela Dahlbäck som utbildar sig till läkare.

Intervju med Simon Ljungman

Arbetar som: Artist/musiker

Bor: I Västra Göteborg

Utbildning: Estetisk linje med inriktning musik på Alströmergymnasiet i Alingsås och därefter Musikhögskolan i Göteborg

Vad tänker du när du hör orden ”kreativ/kreativitet’?

– Jag associerar till att skapa, att man tillåter sig själv att leka fram saker. På engelska säger man ju ”play music” och ”play theatre” och det är en viktig inställning för mig. Det är inte så himla allvarligt utan man ger sig själv rätten att pröva och testa. Det måste inte heller alltid bli något fantastiskt som kommer ut just denna stund. Kanske är det bara en liten skärva av en större process. De flesta ideér förkastar man med lite distans men på samma sätt ryms ibland guldkornen i det som till synes bara var en rolig lek med ord eller toner.

– För mig har kreativitet varit förknippat med möten med andra, jag har alltid haft människor omkring mig att spela ihop med, ett kreativt format. Den bandkultur som fanns i min hemstad Alingsås på -90-talet var till exempel bra för oss där och då. Jag har sedan dess fortsatt att skriva låtar och testa dem i olika samarbeten.

– I mitt eget artisteri var nytolkningen vi gjorde av Mozarts Requiem en vattendelare. Det var fantastiskt att befinna sig i, ett slags kreativt rum att vara i.

– I Håkan Hellströms band, där jag är gitarrist, testar vi allas idéer innan vi bestämmer vilken vi satsar på. Det är högt i tak och skapar en god kreativ miljö att det inte bara är en persons idéer som gäller.

Är det viktigt med kreativitet?

– Kreativitet är liv, det ger spänning och dynamik i samhället. Utan kreativitet stagnerar ett samhälle, tänker jag, Utan att människor tillåts vara kreativa sätter sig samhället och som enskild slutar man utvecklas.

Du gick ju den gymnasieutbildning som tydligast har ett kreativt innehåll, där man både enskilt och tillsammans deltar i och skapar i kreativa processer. Hur ser du på det idag? Vad tycker du att du fick med dig?

– Det var en katalysator att gå på gymnasiet, att få vara i den miljön med dörröppnare i form av sina lärare som visade på olika exempel – det här finns – vilket ledde till en känsla hos mig att det här kan jag också få göra.

– Den kreativa miljön påverkade också klassen jag gick i att vara ambitiös även i de andra ämnena, alla var pepp! Vi läste till exempel matte C-kursen även om vi inte behövde det. Det smittar av sig på allting – vi var till och med alltid med på gymnastiken, hela klassen och valde till gymnastik B som inte fanns i läroplanen.

Har du användning för något av det du fick med dig i ditt nuvarande yrke som artist och musiker?

– Jag kallar mig numera artist och det är en utvecklingsresa jag gjort från att ”bara” vara musiker bakom andra artister. I och med att jag fick uppdraget från Vara konserthus att vara ”Artist In Residence” och skapa mina egna föreställningar så lärde jag mig artistyrket. Det handlar om att bygga egna föreställningar, se en helhet och förhålla sig till en publik. Att skapa föreställningar för en publik var något vi fick öva på under gymnasieåren, så det har jag med mig. Det var en bra plats att vara på då, att det i tonåren finns vuxna som fångar upp ens intressen!

– Jag har också återvänt till skolans värld med olika körprojekt genom åren, bland annat med Simon and Garfunkels musik och ett Lennonprojekt.

Av Monica Esborn