Varifrån kommer idéerna?

En avgörande del i en kreativ process handlar om att komma på en idé. Så varifrån kommer egentligen idéerna?

En drift att lösa ett problem ligger ofta bakom idéer. Exempel på detta är när Baltzar von Platen konstruerade den droppfria kranen efter att ha legat vaken och lyssnat på en droppande kran en hel natt. Ett mobilt sportkök att ta med på utflykter i det gröna, var en av de praktiska saker för hushållet som adliga Anna Julie Heilborn tog patent på i början av 1900-talet. 1928 uppfann torparsonen Johan Petter Johansson dörrknäppet till skåpsdörrar, så att de inte skulle öppna sig själva.

I de estetiska ämnena och för konstnärerna handlar det också om problemlösning, men på ett annat sätt. Elliot W. Eisner, amerikansk professor i Art and Education vid Stanford Graduate School of Education, beskriver det så här:

”En skildring kan och börjar ofta med en gäckande och ibland flyktig idé. Jag säger flyktig, eftersom det finns inget så opålitligt som en idé; här nu, men borta i nästa ögonblick. Föreställningar dyker upp och, liksom de subtila växlingarna hos en sol som går ner, kan de förändras oåterkalleligt”.

Ingar Brinck, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, menar att forskare har ett väldefinierat problem med en lösning som är given, även om man till en början inte känner till den. Dessutom redovisar forskaren oftast vilken metod han eller hon använt i sitt arbete. Så går det inte till i de estetiska ämnena eller för en konstnär. Där är problemen öppna och svaren helt oförutsägbara. Konsten står fri från vetenskapens och teknologins mallar – och kan därför också utveckla dem, menar hon.

Målet och ramens betydelse

Ramar ses ofta som något negativt, något som hindrar och gör det svårt att förverkliga drömmar och idéer. Å andra sidan, att vara gränslös är också något negativt för de allra flesta av oss. Det betyder att komma för nära, att inte ha fingertoppskänsla nog att avgöra när något passar sig och när det inte gör det.

Klart är att alla människor måste förhålla sig till gränser i tid och rum. Vi har överenskommelser som vi accepterar eller överskrider. Den amerikanske psykologen, författaren och läraren Rollo May beskriver det på följande sätt:

”Motsats eller konflikt förutsätter gränser, och kampen mot gränserna utgör i själva verket upphovet till skaparprodukterna”.

I den kreativa processen är målet och ramen oerhört viktiga och att ställa frågorna: Vilka är de yttre begränsningarna? Vilka resurser står till buds? Vilket material finns? Vilken tid? Vilken ekonomi? Vilka kunskaper? Vilka är de praktiska förutsättningarna? Ramarna är en hjälp för idéskapandet och ibland helt avgörande för att släppa fram idéerna. Det är viktigt att det blir tydligt både för en själv och sammanhanget vilka ramarna är.

Gränsernas betydelse har också en mental och känslomässig dimension. Med hjälp av bildens, dansens, musikens, slöjdens och teaterns språk leker man med gränser och former på ett sätt som inte är möjligt i det verkliga livet. Berättelserna flyttar det som är tillåtet. Det tillåtnas gränser beror på den tid som man verkar och lever i, de är elastiska till sin karaktär.

Måste ni slåss hela tiden?
Ulla berättar

Vi släppte idéerna fria inför ett kortfilmsprojekt i åttan, ett återkommande projekt på skolan där jag arbetade. I början styrde vi inte eleverna alls, utan lät dem berätta de historier som kom upp naturligt.

Vi släppte idéerna fria inför ett kortfilmsprojekt i åttan, ett återkommande projekt på skolan där jag arbetade. I början styrde vi inte eleverna alls, utan lät dem berätta de historier som kom upp naturligt.

Det visade sig att huvuddelen av alla manus som skrevs, mynnade ut i slagsmål och ond bråd död. Man kunde tydligt se hur roligt de tyckte att det var att få slåss hämningslöst, på skoj men ändå, utan att bli avbrutna. De övade falltekniker, att få in en klockren höger på filmvis, att måtta en spark. Men berättelserna blev underordnade slagsmålen. Efter femte kortfilmen i rad där stickor och strån yrde, kände vi att vi måste få in eleverna på ett annat spår.

För att inspirera till mer komplexa berättelser, bestämde vi att en pryl skulle ingå. Första året var det en klocka, det andra året en väska, det tredje en dammsugare.

Nu hände det något! Berättelserna blev mindre yviga och fick en annan intensitet. Elevernas fantasi utmanades när de tvingades tänka på ett nytt sätt. Slagsmålens antal tunnades ut, de fanns bara med när berättelsen motiverade det.

Efteråt har tanken dykt upp att de ville slåss, eftersom man inte får göra det i verkliga livet. Slagsmålen var ett sätt för dem att få känna på det förbjudna, fast på ett säkert, ofarligt sätt.

Eefva Lilja dansare, professor i koreografi och rektor på Danshögskolan, talar om att kunna tänka bortom det man redan vet. En enkel teknik gjorde att eleverna började tänka bortom det de redan visste. En väska ledde till nya associationer, en urtavla vred upp stämningen och användes för att visa tidsnöd för huvudpersonen i en av filmerna. Dammsugaren blev till ett monster som fick liv. Ramen kan ändras under tidens gång, man spikar helt enkelt en ihop en ny när den gamla inte fungerar. Tankarna och påhittigheten tvingades att ta andra vägar hos eleverna när de inte fick välja den först uppkomna associationen. Det utmanade till nya tankar.