Intervju med gymnasieläraren Maria Wingate

Namn: Maria Wingate
Bakgrund: Lärare i musik, svenska, konst- och musikhistoria och kulturhistoria på Alströmergymnasiet i Alingsås 1981-2018

Vad tänker du när du hör orden ”kreativ/kreativitet’?

Ett nyckelord som jag kommer fram till och som är kopplat till ordet kreativitet är nyfikenhet. Författaren Gunilla Bergström sa vid något tillfälle att hon delar upp människor i de som är nyfikna och de som inte är det. För mig hänger de begreppen ihop. Jag har byggt min undervisning på att jag själv är nyfiken på att lära mig saker vilket förhoppningsvis inneburit att även eleverna blir nyfikna. Jag menar att man inte får fastna i metoder utan testa allt! Att vara nyfiken på elevernas kunnande, platsen där man bor, nyheter, ja, är man nyfiken går det hela tiden att plocka in det som finns runtomkring, det som är aktuellt. Det är grunden för en kreativ undervisning.

Sedan finns det den delen som handlar om att eleverna själva ska skapa. I de sammanhangen behöver eleverna ha trygghet i gruppen, något som inte alltid går att åstadkomma. Om tryggheten inte finns är det svårt att få eleverna att våga leka, våga göra fel, pröva sig fram för att sedan förkasta det som inte fungerar. Stränga regler främjar inte kreativiteten. Inte heller att döma och bedöma. Att arbeta kreativt innebär i sig att man begår misstag och då får konstatera: så här blev det den här gången.

Varför är det viktigt med kreativitet?

Vid ett tillfälle hade jag glömt min planering för en lektion i svenska och blev tvungen att komma på något i stunden. Jag läste Stagnelius dikt, Endymion, högt för klassen och bad dem göra om den till en serie, en ruta för varje vers. Detta är bland de bästa lektionerna jag har gjort. Gestaltning, det har varit centralt i min undervisning. Vad är det för mening med litteratur om inte eleverna förstår vad de läser? Och det var dit vi kom med Endymion, alla förstod den när de arbetade med att göra om den till en serie. Det sätter sina spår hos eleverna när de får vara med om att gestalta på olika sätt, inte minst att dramatisera. Gestaltning, det är det jag har värnat om och eleverna har tyckt om att arbeta på det viset.

 Du var med och startade en kabaré på Alströmergymnasiet (1979-1993) där från början alla musikelever deltog. Min bild är att ni lärare som drev den var väldigt kreativa tillsammans. Hur ser du på arbetet lärare emellan för att utveckla det kreativa arbetet?

När vi jobbade med föreställningen började det alltid med att vi bestämde ett tema. Det är viktigt med begränsningar, ju fler avgränsningar desto bättre, är min erfarenhet. I de tidiga kabaréerna var det en kollega som skrev texterna som sedan vi musiklärare och en lärare i drama över det hela och skrev låtar och gestaltade.

Det sätt som vi jobbade med kabarén fungerade inte när programgymnasiet kom, istället har mycket inriktats på det estetiska programmet, där jag undervisat. De sceniska projekt vi skapade där handlade om att börja från scratch. Man har noll och ingenting och om några månader ska det finnas en föreställning. Med åren lärde jag mig att inte oroa mig, även om det är kaos dagen innan så blir det alltid bra! En av mina kollegor beskrev processen som en förlossning: det finns lägen när man vill gå därifrån men kaoset behövs, man ska inte vara rädd för det! Den som vill ha det perfekt hela tiden ska inte ge sig in i arbetet med sceniska projekt.

Jag menar att målstyrningen och mätandet är förödande för kreativiteten. Det tar tid att vara kreativ och tid är något jag tycker det blivit sämre med. Det är ju så att om eleverna ska producera en film så tar det mer tid än om jag går igenom samma material. Det behövs också tid för att misslyckas.

Samarbetet mellan oss lärare är naturligtvis en förutsättning. När vi började på 1980-talet, hade lärarna gemensamma raster och träffades över en kopp kaffe och pratade om annat än skolan. Det krävs en friyta för att lära känna varandra, ha roligt ihop och kunna börja spåna idéer. Dessutom tror jag det är viktigt att kunna välja vilka man vill jobba kreativt tillsammans med. Det var friare och vi gjorde det för att vi tyckte att det var roligt. Arbetet med kabarén gick att få in i den vanliga undervisningen, vilket var bra.

Estetisk verksamhet för alla elever är ju tyvärr borttaget men jag hoppas att vindarna vänder och att estetiska ämnen återkommer. För alla elever.

Monica Esborn