Den kreativa arbetsgången – processen

Ett ord som hör ihop med kreativt arbete är ordet process. När vi ser ett förlopp som en process så är vi mer öppna för vad som händer längs vägen, mer benägna att lyssna in och till och med avvika från vår ursprungliga plan.

Den traditionella skolan anses av vissa forskare till och med stå i vägen för att utveckla ett kreativt tänkande. Det starka fokus som finns på att hitta rätt svar ger litet utrymme till tänkande i olika riktningar, divergent tänkande, vilket är kännetecknande för kreativa processer som behöver tränas.

Den svenske professorn i pedagogik vid Stockholms universitet, Lars Lindström, betonar processens betydelse. Han visar att de estetiska processerna kan tillföra ett divergent eller kreativt tänkande till det målstyrda, konvergenta, det som vi har så mycket av i skolans värld.

I en process tillåts och uppmuntras till synes felaktiga tankar att komma fram just för att bredda vår förståelse för hur människan tänker. Naturligtvis är det så att inom ett ämnesområde så finns det begränsningar för vad vi kan prata om i vilket sammanhang. Men grundinställningen är att det inom ramarna finns svängrum. Felaktiga svar bör snarast väcka vår nyfikenhet för tankarna bakom. En lekfull inställning där vi som lärare också bjuder på våra misstag gör att det skapas en laganda, en atmosfär där vi vågar och vill upptäcka mer.

En process stänger inga dörrar utan öppnar snarare nya.

Reflektera
Lärarlaget

Diskussionsfrågor:

• Fundera över när era elever får tillfälle att träna sig att tänka på olika sätt, divergerat.
• Hör denna träning till några specifika ämnen? I så fall vilka?
• Vilka möjligheter ser ni i att skolan både har tydliga mål och ska säkerställa en kreativ miljö?

Tankehattar och att tänka i sidled

Många är vana vid att som en kreativ start på ett område inleda med att brainstorma. Det är användbart på flera sätt, även om det på senare tid ifrågasatts om metoden är så kraftfull som vi trott. Lateralt tänkande, är en annan förmåga som kan prövas för att öva upp tänkande i olika riktningar. Edward de Bono, maltesisk läkare, forskare och författare myntade begreppet lateralt tänkande i boken The Use of Lateral Thinking som publicerades 1967. de Bono menade att det var viktigt att tillåta sig att vända och vrida på en frågeställning för att inte låsa sig i sitt tänkande.

Hans forskning som intresserade sig för gruppers effektivitet och för begreppet kreativitet, visade att genom att tillföra annan kompetens till en grupp ökade förutsättningarna för att oväntade – och nya – idéer kläcktes. Han utvecklade en strukturerad metod som är användbar när man behöver få igång sidledstänkandet, sex tankehattar att ta på sig. Det är dock viktigt, framhöll han, att vara fokuserad på samma sak i en grupp som tänker tillsammans.

• Vit hatt representerar objektiva fakta och information, ingen spekulation tillåts
• Röd hatt representerar den emotionella aspekten, känslor och intuition, kräver ingen motivering
• Svart hatt representerar svårigheter och söker risker, problem, svagheter och hot som motiveras logiskt
• Gul hatt representerar fördelar, styrkor och möjligheter som motiveras logiskt
• Grön hatt representerar det kreativa, och används för alternativ och nytänkande
• Blå hatt representerar processen, vad gruppen bör fokusera på och kanske nödvändiga förändringar i gruppens sammansättning.

Tankehattarna hjälper en grupp att på ett strukturerat sätt vända och vrida på sin frågeställning. Och även i det laterala tänkandet sker värderingen av idéer och tankar som man får syn på genom till exempel en tankehattsvända, först senare. Lekfullhet anbefalles.