De stora undersökningarna om kreativitet är gjorda på 1960- och 1970-talen. En sak kan sägas direkt, kreativitet är inte något man antingen har eller inte. Det har inte med talang och inte med intelligens att göra. Däremot har det med förmågan att leka att göra och att förstå skillnaden mellan stängt och öppet sinne, modus. Kreativitet är ett sätt att arbeta. Komikern John Cleese har i en föreläsning som finns på nätet, beskrivit kreativitet utifrån eget perspektiv men också forskning som gjorts bland annat på Berkley. Nedan följer en sammanfattning av innehållet.

Stängt modus – vardagligt arbetsliv

I ett stängt modus är vi aktiva och omgivna av mycket arbete som ska göras. Det kännetecknas av ett visst mått av press. Nervositet, spänning och oro hör till vårt stängda modus. Vi är effektiva och målinriktade, i vissa skeden till och med maniska och otåliga på oss själva. De flesta av oss känner igen detta från vårt vardagliga arbetsliv. I ett stängt modus sker mycket – men vi är inte kreativa. Ju mer press – ju mindre kreativitet.

Öppet modus – en lekfull oas av begränsad tid  

 Ett öppet modus kännetecknas av att där finns en avslappning, mindre av målinriktat arbete men mer eftertänksamhet. Stämningen är närmast uppspelt och just att vara inställd på att se humoristiskt på saker och ting gör att vi blir mer lekfulla. Detta är en lekfullhet som väcker vår genuina nyfikenhet. Ett öppet modus behöver avgränsas i tid och rum. Precis som leken, starta vid en viss tidpunkt och avslutas vid en viss tidpunkt. Tid är en avgörande faktor.

Det är viktigt att kunna växla mellan öppet och stängt modus, det vill säga, veta när det är tid för kreativiteten att bubbla och när det är dags för genomförande, det vill säga vara effektiva och målinriktade. Oftast befinner vi oss i ett stängt modus.

Plats och tid  

Kreativt arbete behöver ges plats, både fysiskt, i rummet och för skolans del, på schemat. Kreativt arbete behöver en tydlighet. Det är ofta bättre att sprida ut tiden på flera tillfällen än att samla ihop det till ett långt pass. 90 minuter har visat sig vara ett lagom omfång. Tiden får dock heller inte blir för knapp. Det är en viss omställningstid från vårt vanligtvis stängda modus till det öppna. Impulsen att ta tag i någon liten, oviktig sak som det är bråttom med och som man kan göra på studs, kan vara stark när alternativet är att försöka sig på att göra något viktigt utan tidspress och som man inte vet vad det ska bli. 30 minuter är alltså för kort tid eftersom det då ofta är dags att bryta just som avslappningen och det öppna modus har infunnit sig. Den första stunden kan präglas av en viss oro och rastlöshet. När den lagt sig finns förutsättningarna för att kreativiteten kan komma loss. Oavsett så behöver man ofta en paus efter 90 minuter.

Tiden i oasen                                                                                                               

Vår målinriktade skolning och vana vid effektivitet gör att vi gärna snabbt vill bli klara. Det visar sig dock att om vi är ute efter att hitta de ännu otänkta tankarna och de nya idéerna, originalitet helt enkelt, så hänger det ihop med hur länge vi orkar arbeta med problemet. Ju längre tid man ger sig tid att bolla utifrån olika strategier, till exempel att tänka i sidled innan vi ger oss i kast med själva problemlösningen, göra associativa sammansättningar och se vilken ny mening det kan ge, ju längre tid vi leker, desto bättre resultat. Stanna kvar! Håll ut!

Att hålla fokus på problemet och även när man låter tankarna fara återföra dem till huvudspåret, är viktigt. Det är heller inte säkert att den nya idén dyker upp omedelbart i anslutning till tiden i oasen. Den kan komma som en blixt från en klar himmel vid något annat tillfälle. Men den kommer. Detta är tillfället då innovation är möjlig, en aldrig tidigare tänkt tanke eller prövad idé kan ta form.

Självförtroende – motsats till rädslan för misslyckandet!   

Rädslan för att något misstag ska begås är ett effektivt hinder för kreativiteten. Precis som i leken kan vad som helst hända, ingenting är rätt eller fel i det här läget. Vi experimenterar, vänder och vrider på tankar och idéer. Vi förstärker och bygger vidare på varandras idéer och är noga med att inte värdera något eller någons idéer med kritiska omdömen. Vad händer om… är en bra inledning att använda. Under tiden i oasen finns utrymme för att säga ologiska och felaktiga saker. I en tramsig, jamsig ordlek finns kanske plötsligt genombrottet, en ny idé.

Humor                                                                                                                       

Det snabbaste sättet att förflytta oss från det stängda till det öppna modus är med humorns hjälp, därför är skratt och skämtsamhet ett viktigt inslag i kreativa processer. Allvar och humor passar utmärkt ihop, däremot fungerar högtidlighet och hierarkier dåligt ihop med humor. Den är ofta ett hot mot människor som tar sig själva på stort allvar, som ser sig som oersättliga eftersom man med humor kan sticka hål på uppblåsthet och stora egon. Humor är en viktig del av kreativiteten eller leken och som vi behöver använda för att lösa problem. Så långt John Cleese föreläsning.

Reflektera Rektor Lärarlaget

”Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt deras vilja att pröva och omsätta egna idéer i handling och lösa problem”. Fundera tillsammans över orden i läroplanens text.

Diskussionsfrågor

• Hur definierar du/ni ordet ”kreativ”?
• Hur övar ni kreativt tänkande på er skola? Med eleverna? Med er själva?
• Hur kan ni öva upp en kultur av delande kollegor emellan?
• Hur kan man fördjupa ämneskunskaper med hjälp av de estetiska uttryckssätten?