I en tid när pandemin Corona styr mycket av det vi samtalar om, inte minst skolan där digitaliseringen av undervisningen hamnat i skarpt läge blir det några blogginlägg med historiskt fokus. Vilken plats har till exempel sinnena kopplat till lärandet? Och ja, skolan och kyrkan har en gemensam historia.
En förutsättning för kreativitet i skolan är att å ena sidan uppleva och å andra sidan att uttrycka sig. Som vi vet finns det många sätt att uttrycka sig, och i många av dem är just sinnena involverade. Psykologen och författaren Rollo May skriver:
”Kreativiteten finns med i alla våra upplevelser och erfarenheter när vi försöker skapa mening i vårt förhållande mellan jaget och världen”.
Under de senaste åren har uppmärksammats att svenska elever presterar under OECD-genomsnittet när det gäller förmågan att lösa problem.
Problemlösning har en stark koppling till bland annat kritiskt tänkande, kreativitet och uthållighet något som poängteras på flera ställen i läroplanen.
Som ni som läst mina tidigare blogginlägg förmodligen anar, så är det vidgade språkbegreppet en viktig utgångspunkt för mig. Det innefattar, förutom talet och skrivandet, också de icke-verbala språken, bild, dans, drama, musik och slöjd. Kanske borde man lägga till doft och smak?
Sinnesintrycken tillsammans med faktainlärning är en oslagbar kombination. Vi upplever en bild, en låt, en film eller teaterpjäs och tänker på det vi upplevt efteråt. När vi sedan sätter ord på det vi varit med om påbörjar vi nästa steg i upplevelsen, reflekterandet. Den egna kärnupplevelsen är kvar, men har utvidgats genom det egna och andras prat, menar Madeleine Hjort, författare med dans, lärande och skola som specialitet.
Hjort menar också att fiktionen, de fiktiva berättelserna i form av musik, måleri, film och scenkonst, påverkar våra värderingar och individuella värdesystem. De påverkar strukturer hjärnan utvecklar och vårt sätt att agera.
Skolans historia och sinnena
”Ett genuint intresse lyser i ögonen, ett instrumentellt ser man på de hopbitna käkarna. I den goda skolan råder en fin balans mellan genuina och instrumentella intressen”.
Ur Hets av Sven-Eric Liedman, idéhistoriker och författare
Det är lätt att falla för myten om den linjära utvecklingen. Ett exempel är att vi idag är mer jämställda än någonsin och att ju längre tillbaka vi går desto mindre jämställda var vi. Arkeologisk, antropologisk och historisk forskning visar att det inte entydigt är på det sättet. Ett annat exempel är tanken om att undervisningen i skolan idag skulle vara mer allsidig i alla aspekter än den tidigare varit. Men hur är det egentligen med det?
Vi tar ett långt steg bak i historien till den medeltida kyrkan, som då hade ansvar för folkets utbildning. Var undervisningen ensidig? Kan vi lära oss något om hur man använde sig av sinnesuttryckens kraft i den tidiga skolans framväxt? Även om situationen då och nu är väldigt olik varandra?
Medeltiden och multiupplevelsen
De medeltida kyrkornas antal växte framförallt under 1100-talet, cirka 2 500 av dem finns kvar att beskådas ännu. Under medeltiden var kyrkan navet i det sociala och andliga livet, berättar författaren Madeleine Hjort i sin bok Konstarter och kunskap. För besökaren var kyrkan en multiupplevelse, alla sinnen fick sitt. För den som inte kunde följa med i mässan på latin, fanns mycket annat att uppleva.
En viss delaktighet säkrades genom psalmsång och nattvard. Ögat såg skulpturerna av de bibliska figurerna, bilderna i kyrktaket och på väggarna som gestaltade starka känslor. De visade både himmel och helvete, ibland var de till och med grova och vulgära. Örat lyssnade till kyrkklockorna som meddelade tid eller fara, den gemensamma psalmsången och orgelmusiken, där den fanns. Nattvardsvinet stimulerade smaksinnet och rökelsen under den katolska tiden spred starka dofter i kyrkorummet. Ritualerna och prästernas dräkter för tankarna till en slags teater.
I medeltidens kyrka/skola involverades besökarnas sinnen för att underlätta kunskapsinhämtningen. Den var förstås viktig där i början av Sveriges kristnande. Förmodligen stannade kunskaperna kvar, det gör de om sinnena varit inblandade, enligt modern psykologiforskning.
I nästa blogginlägg fortsätter vi med skolan under reformationen.
Kreativiteten och läroplanerna 
Lämna en kommentar