”Skolkantorerna spelade en central roll i det lokala musiklivet”

Intervju med Lollo Konnebäck, musiker och kommunikatör

Lollo Konnebäck är musiker och kommunikatör med det egna företaget Lokomotiv kommunikation. Han är också anställd i Svenska kyrkan i Alingsås där han ofta spelar på den mäktiga kyrkorgeln, ett instrument han fascinerades tidigt av. Instrumentet stiftade han bekantskap med genom skolkantorn, Nils Björck, i barndomens Askersund. Skolkantorer fanns runtom i Sverige och delade sina anställningar mellan skolan och kyrkan.

Hur ser en kyrkomusikers vardag ut?

Det är ett yrke där innehållet är väldigt varierande, man spelar själv, leder andras musicerande och man möter olika åldrar. En viktig poäng är att man som kyrkomusiker lever med i livet, genom årstidernas skiftningar och livets gång med dess sorger och glädjeämnen.

Hur går det då med musiklivet i kyrkan under pandemin?

Kyrkan har anpassat gruppstorlek så att avstånd kan hållas och detsamma gäller vid konserter.

Hur kom du in på spåret att bli musiker i kyrkan?

Min morfar var skolkantor men det var egentligen skolkantorn Nils Björck, som jag hade som lärare i den lilla småstaden Askersund som inspirerade mig. Han var folkskollärare i skolan, spelade i kyrkan och hade hela musikundervisningen i staden. Han var ensam dåtidens samlade musikskola fram till mitten av -60-talet.

Eleverna började spela blockflöjt i årskurs två och därefter fanns möjligheten att fortsätta och spela piano eller orgel fram till årskurs sex. Nils Björck ledde också skolkören och den framträdde i skolan men även i kyrkan ibland.

Genom skolkören kom jag i kontakt med orgeln, kan man säga och jag tyckte att det var häftigt att sitta däruppe och spela och fascinerades av den mäktiga klangen och av rummet. Skolkantorn som hade hand om musikundervisningen i skolan och i kyrkan utgjorde ju en personlig koppling mellan kyrkan och skolan. På många platser var kantorn kanske den enda personen som var utbildad i musik, något som gäller än idag.

Ett starkt minne från denna tid var de vårsoaréer som Nils Björck anordnade. Publiken utgjordes av föräldrar och släkt som vi musikelever spelade upp något stycke för. Jag minns nervositeten och allvaret, musiken var något viktigt. Kyrkan stod för en oerhört viktig kulturgrund i samhället. Jag har också tänkt tillbaka på vår skolkantors engagemang för oss elever och ser det som något oerhört viktigt för min utveckling och mina vägval.

Jag känner mycket för möjligheten för många att få komma med i kyrkan och vara med och musicera. Det var något viktigt jag fick med mig, inte minst genom skolkantorns försorg, och som jag verkligen vill ge tillbaka. Musik betyder mycket för individen och för kulturen i samhället. Kyrkan är ofta en spelplats för det lokala musiklivet. I Alingsås är det till exempel musikandakter på lördag förmiddag med lokala medverkande och musikesteter från gymnasiet har också regelbundet haft konserter här i kyrkan.