Sinnenas plats idag

Barn som leker med kikare på lekplats. Foto Monica Esborn

I de historiska nedslag som jag gjort i de senaste blogginläggen har vi kommit fram till den skola jag själv varit både elev och lärare i. En skola som beskyllts för flummig. Och som jag älskade. Jag tog studenten 1984 och att jag sedan själv valde att bli lärare berodde kanske mest på min far, specialläraren, men att det blev just ämneslärare och kombinationen svenska religion, det har jag några lärare på högstadiet och gymnasiet att tacka för. Tack Gerd Nattsén, Lars-Bertil Holm och Carl Hylander!

Olika uttrycksformer på 1980- och 90-talen

I läroplanen för grundskolan Lgr 80, stod att läsa ”att språk kan uttryckas inte bara i tal och skrift utan även i bild, rörelse och musik”. I Lpo 94 står att det är skolans ansvar ”att eleven efter genomgången grundskola har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande” och ”att eleven kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans”. I läroplanen för gymnasieskolan blev estetisk verksamhet ett kärnämne och de estetiska programmen växte fram.

Sinnenas plats idag

Lgr11 betonar på flera ställen att skolan ska främja och stimulera elevernas kreativitet och att skolarbetet ska uppmärksamma de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna. Eleverna ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig. Det är alltså en del av skolans uppdrag.

Samtidigt minskas de estetiska ämnenas plats i den nya lärarutbildningen från 2011, allt mindre studietid ägnas åt dem. Det syns också i antalet timmar som grundskoleelever får i bild, hem- och konsumentkunskap, musik och slöjd. Hur hänger det ihop med Anne Bamfords forskning som visar att kunskap i, med, genom, om estetiska lärprocesser är tätt knuten till att den kunskap lärarna besitter i dessa ämnen håller hög kvalitet.

I gymnasiereformen 2011 togs Estetisk verksamhet bort som kärnämne. Det betyder att endast de som väljer det som individuellt val, kan få ett estetiskt ämne under sina studier på gymnasiet.

Läroplanen innehåller ett krav på att eleverna ska få tid till eget skapande, att sinnena ska involveras och kreativiteten främjas. Hur får vi detta att gå ihop? Går det att genomföra med alla andra arbetsuppgifter som läggs på lärarna? Ett sätt, som jag sett exempel på, är ämnesövergripande arbete, kollegialt lärande och arbete med värdegrunden.

Lämna en kommentar

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑