
När vi satt i bussen efter filmfestivalen i Göteborg svallade känslor och samtalen medieeleverna emellan pågick hela vägen hem. Och dagarna och veckorna som följde. Fortfarande dyker det här minnet upp hos mig och jag funderar över vad det var som gjorde att elevernas engagemang blev så starkt. Var det att de fick uppleva – efter sina egna val – andra sätt att berätta och dramatisera en berättelse än de var vana vid? Var det filmmediet i sig? Var det att de gavs tid att reflektera över sina upplevelser? Troligtvis en blandning av alltsammans och lite till.
Min erfarenhet är att arbete med film, särskilt elevernas eget skapande, bidrar till engagemang och stärker språkutvecklingen, givet att tydliga ramar finns. Redan mycket små barn kan få uppdraget att filma och ta egna bilder som blir utgångspunkt för det egna berättandet. För mina medieelever då var det egna filmskapandet, trots den moderna digitala teknik vi kunde uppbringa på -90-talet, ändå ganska tungrott. Så mycket enklare det varit att arbeta med film idag med mobiltelefonerna som verktyg. Eller inte. Jag har i min roll som skribent intervjuat lärare och sett mycket gott pedagogiskt arbete som involverar mobiltelefonen men oftare ses de som något som verkligen inte har någon koppling till lärande. Hur blev det så?
Att arbeta med film är ett sätt som sätter fart både på kreativiteten och skapar lust att lära. Ofta ses mobiltelefoner som ett gissel som drar uppmärksamheten från lärandet, men det skulle, om vi tänker tvärtom och mer kreativt, kunna ses som en tillgång. Frågor att ställa oss blir då istället om det finns det tillfällen när vi kan be eleverna använda mobilen? Vilka är i så fall de? En annan viktig fråga kopplad till användandet av elevernas mobiler är hur man gör om några elever saknar mobil. Skolan och arbetslaget behöver samtala om förhållningssätt. Kan ingen använda mobilen om någon saknar eller går det att tänka i andra, mer kreativa banor för vinsten, det lustfyllda, i att enkelt kunna arbeta med film?
Detta att filma och själv beskriva vad man gör kan ges en mängd olika infallsvinklar och användas i alla ämnen. I slöjden kan eleverna till exempel visa en söm eller en färdig produkt de skapat och beskriva processen. Förutom att fler sinnen involveras i lärandet med hjälp av filmandet så kommer språket med. Och att själv formulera sig, uttala något högt, liksom den kroppsliga aktivitet som blir möjlig med filmandet, hjälper oss att lära bättre.
En förutsättning är att det finns en väl fungerande och för pedagogiska ändamål utvecklad digital miljö som stöttar det kreativa arbetet så att det är enkelt att producera, ladda upp och titta på elevernas filmer, gemensamt eller enskilt. Hur den miljön ser ut skiljer sig från skola till skola men lösningarna bör vara såväl stabila som flexibla. Det måste vara enkelt för eleverna att ladda upp sitt material och enkelt för lärarna att administrera, helst på stående fot från mobilen.
Allt eftersom erfarenheten av hur filmandet tillför dimensioner i lärandet ökar så kommer kanske lusten att skapa något större och det är bara att gratulera. För det fantastiska med filmarbete är att det blir så många riktiga samtal. Lärare och elever blir jämspelta. Det handlar om att lösa problem, att förbereda intervjufrågor, ringa och boka träffar, redigera och visa varandra. Det ovana – och det man behöver skaffa sig erfarenhet av i det lilla – är att träna eleverna på att hantera det egna ansvaret att ibland befinna sig i andra miljöer än skolan. Även läraren kan behöva träna sig på att släppa iväg eleverna. Återigen, ramarna är oerhört viktiga!
Att utveckla
Lärarlaget
Lust att lära är ett av begreppen som lyfts fram i läroplanen. Det gäller inte bara elever utan i hög grad även lärarna. Genom att titta på andra kan man se sig själv. Genom att titta på sig själv kan man upptäcka ännu mer.
Diskussionsfrågor
- Vilka är dina styrkor som lärare?
- Vilka minnen har du av lärare som har satt spår i dig?
- Vilka samarbetsytor finns på din skola?
- Kom på fem egna, korta, användningsområden för mobilen i ditt ämne!
Lämna en kommentar