
När jag växte upp älskade jag att röra på mig, jag tränade fotboll ett kort tag, volleyboll lite längre och ville gärna vistas vid och i vatten. Helst tills läpparna var blå och övriga i familjen bara ville en enda sak: åka hem.
Men jag var också en bokmal. Jag läste allt jag kom åt. Minns hur jag sträckläste Sagan om ringen under några intensiva sommardygn i tonåren. Aldrig att jag av mina föräldrar fick höra att jag borde sluta sitta med näsan i en bok även om en och annan kompis var orolig för att jag skulle bli asocial av allt bokläsande. Aldrig att lärarna missunnade mig alla fantastiska berättelser eller la pannan i bekymrade veck över att jag satt för mycket stilla. Istället gavs jag förtroendet att hjälpa till i skolbiblioteket med att låna ut böcker. Vilken erkänsla av att det jag höll på med var något bra.
Närvaron och livet
Min far lärde mig en konstnärs blick
Stå still. Se dig omkring
Så många former
Så många nyanser
Så många dofter
Så mycket av allt
Att gråta för
Att njuta av
Närvaron kan uppövas
Närvarons blick
Fördjupar livet
Och nu går bussen
mobilpoesi av Monica Esborn
Mobiltelefonerna däremot, som dagens barn, unga och vi alla vänder vår uppmärksamhet mot, låses in i särskilda skåp vid skoldagens början. Och hämtas ut från desamma vid skoldagens slut. Ändå tror jag varenda lärare vet att det går att använda dem för lärande. I varje fall är det den här bloggens uppgift att utforska de kreativa möjligheterna som står till buds. I varje fall kan inte det mest kreativa vi kan komma på vara att ha dem ständigt inlåsta. Jag tänker att skolan även har en uppgift att visa på nya användningsområden.
Kanske är detta något alla ni andra gör men först för ett par år sedan kom jag på möjligheten att använda mobilen för att skriva dikter. Mobilpoesi. Nu finns en liten samling och det har blivit en vana, när jag väntar på diverse ställen att skriva några rader. De flesta blir ganska korta, dels för att tiden jag har till mitt förfogande ofta är ett mellanrum när jag väntar, dels för att jag inte är så snabb med det lilla tangentbordet. Och det är ju bra!
Frihet
Inom mig finns ett rum som heter frihet
Frihet är nog ändå det jag sökte och tidvis fann
mobilpoesi av Monica Esborn
Som med allt som är kreativt tänkt finns det alltid möjligheter att göra ett litet test, till exempel be eleverna skriva en enda dikt i sin mobil vid ett specifikt tillfälle eller skala upp. Det går att blanda in andra ämnen också såklart. Man kan ju börja som jag gjorde, skriva en dikt när man väntar. Det blir ganska många tillfällen.
För rektor att fundera vidare över:
- Kan ni som personal använda mobilerna för att skriva dikter, som sammanfattar terminen, en höjdpunkt, ett irritationsmoment..
För arbetslaget att fundera vidare på:
- Hur kan mobilpoesi berika undervisningen? Vilka möjligheter ser ni?
Lämna en kommentar