
”Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse”.
Kapitel 1 i Lgr11 och Lgy11, rubrik Förståelse och medmänsklighet
Dags för lite mer från det material som journalisten Ulla M Andersson och jag samlat ihop under några år. Mitt engagemang bottnar i en upplevelse av att de estetiska kunskapsområdena pressats tillbaka och förringats. Som om de vore grädden på moset när barnen/ungdomarna lärt sig all viktig kunskap, såsom matematik. Ulla och jag lusläste läroplanerna för grundskolan och gymnasiet för att leta efter kopplingar till att kunskaper i estetiska ämnen snarare behöver stärkas. Utifrån våra erfarenheter som lärare och utövare av konst skrev vi det vi tyckte oss finna med ambitionen att det skulle bli en bok men som landade i denna blogg.
Förhoppningen är att bidra till att samtalet om kreativitet, hur den kan odlas, tränas och förädlas, fortgår. För egen del önskar jag att lärares begränsade tid mer fokuserade på dessa samtal än på till exempel kvalitetsarbete. (Läs gärna professor i filosofi, Jonna Bornemarks bok ”Det omätbaras renessans”) Hursomhelst, kreativiteten är en avgörande komponent för att ta oss an problem vi ställs inför, tänker jag.
Bussresan
Ulla berättar
Stadsbussen kör uppför de branta backarna och på ett ställe är det särskilt smalt. Chauffören saktar in och smyger igenom den smala passagen. Jag sitter längst fram i bussen och tänker: Så försiktigt han kör. Hundra meter längre fram stannar han vid en hållplats.
En cyklande man hinner ifatt och skriker in i bussen att chauffören prejat honom vid den smala passagen. Han svär och är mycket upprörd och vänder sig till oss passagerare för att få medhåll. ”Jag ska anmäla dig!” är det sista han skriker in genom bussdörren.
Chauffören är mycket upprörd han också, tycker att han blivit orättvist beskylld. Vi som sitter inne i bussen vet varken ut eller in. Vem har rätt och vem har fel?
Det finns åtminstone tre olika versioner av vad som hände, min, chaufförens och cyklistens. Så länge inget brott har begåtts, kan vi bara konstatera att det är så. Alla ser saken från sitt perspektiv.
Det här är något som vi som lärare ständigt måste förhålla oss till i skolan. Samma saker fäster inte hos alla elever. Vissa förstår precis vad man menar när man förklarar, andra ser ut som frågetecken och fattar ingenting.
Elever kan ibland ha svårt att förstå och hantera att vi är olika. Längtan att höra till är så stor att det upplevs som viktigt att definiera vilka som är inneslutna i gruppen och vilka som inte är det. Det ser vi också bland vuxna på arbetsplatser, även i lärarkollegiet.
Författaren och journalisten Lasse Berg skriver i sin trilogi om människans uppkomst och utveckling att det som sitter som djupast i det mänskliga beteendet är förmågan att samarbeta med andra. Med stöd i forskning från hela världen berättar han metodiskt om hur människan blev människa. Hur vi överlevde och kunde bli så många, just för att vi vet hur man samarbetar. Att denna förmåga har varit till nytta för vårt släktes fortlevnad.
Lämna en kommentar