När journalisten och musikvännen Ulla M Andersson och jag började samla in material till det vi tänkte skulle bli en tryckt bok hade den arbetsnamnet ”Grädden på moset – eller själva moset”. Så här, flera år senare tycker jag att det egentligen var en rubrik som ringade in essensen av vad vi ville säga.
Det finns, tror jag, som nu driver bloggen vidare, en föreställning om i skolan och kanske också i livet, att först ska vi lära oss de viktiga, riktiga kunskaperna såsom matematik, svenska och engelska. Först därefter när de verkliga kunskaperna inhämtats, när arbetet är gjort, finns tid för det lustfyllda kreativa skapandet, det egna uttrycket, kulturen, det som har med fritiden att göra.
Under pandemin när många människor inom kultur- och underhållningsbranschen haft det, minst sagt, knapert med inställda turnéer, stängda restauranger och en lagstiftning som säger att om det på bokas in en underhållare, musikgrupp i sammanhanget… så inträder en annan lagstiftning som är betydligt strängare. Den lagen har gjort det omöjligt för många att utöva sitt yrke. Jag har i sociala medier kunnat läsa kommentarer som: ”varför tar du inte ett vanligt jobb?” till utövare av konstnärliga yrken.
Kanske är det enbart historier av anekdotisk natur jag för fram men jag kan inte låta bli att uttrycka en oro för att vi var något på spåret, där med arbetsnamnet. För om det finns en slags bild av att personer som underhåller oss med dans, instrumentalmusik, skådespeleri, film, sång, bild inte håller på med något som behövs utan som vi kan lägga till efter att vi klarat av grunduppgiften, då tycker jag att vi behöver fundera ett varv till.
Flit och disciplin
En motreaktion med parollen ”flit och disciplin” såg också dagens ljus på sociala medier. För så är det: att spela på ett instrument så till den milda graden att man blir anlitad till de fåtal speltillfällen som ges i ett litet, glesbefolkat land som Sverige har naturligtvis inneburit en stor insats i form av flit och disciplin. Även för de konstutövare som sällan syns eller hörs i media utan som finns som ett nav i de lokala kultursammanhangen gäller detta.
Vilken trist och själlös värld min lilla stad skulle vara utan alla kyrkomusiker, kulturskolelärare, musiklärare, skådespelare, konstnärer, dansbandsmusiker, filmskapare, kompositörer – och alla andra som på ett eller annat sätt relaterar till dessa kreativa sfärer. Frågan är om inte detta är själva moset, det som har med själva livet att göra.
Tid för att utveckla sin talang
Jag såg en intervju med Björn och Benny i ABBA för några år sedan där de uttryckte sin tacksamhet över att ha fått starta sina karriärer under en tid när man förstod att det krävs tid för att utveckla sin talang. Flit och disciplin. Det är vad som behövs också för att förfina ett konstnärskap. Och det är faktiskt inte grädden på moset. Istället handlar det om riktiga och viktiga kunskaper som behöver odlas under lång tid och som man behöver komma i kontakt med tidigt i livet. Gärna då genom personer som själva uppnått en hög kompetens inom området. Musiker, skådespelare, konstnärer, dansare som själva lärts upp av lärare med hög konstnärlig kompetens och som kan tänka sig att dela med sig av sina kunskaper till nästa generation.
Monica Esborn
Kreativiteten och läroplanerna 
Lämna en kommentar