Går det att bedöma konstnärlig kvalitet?

Hur utvecklas man i måleri? Jo, man lägger ett ofattbart stort antal timmar på att måla. Jag hade bildlärare från grundskola till gymnasiet som själva var utövande konstnärer, kanske en kvalitetsgaranti som ansågs självklar dåförtiden? I varje fall fick jag tillgång till en knivsudd av lärarnas kunskap inom området, bara att blanda färg till olika nyanser… Foto: Monica Esborn

När jag intervjuade professor Anne Bamford, så underströk hon vikten av hög konstnärlig kvalitet i de estetiska ämnen som eleverna möter. Det och att det råder ett klimat som gör det möjligt för eleven att våga försöka, igen och igen och igen. Ett sådant klimat, en sådan atmosfär i ett klassrum och i en skola, främjar kreativitet, menar hon.

Lars Lerin – ett exempel

Så ser jag Lars Lerins senaste målarprojekt, serien ”Vägen ut” och ser ett strålande exempel på just detta. Konstnären Lars Lerin ger sig tillsammans med en grupp människor han träffat under tillfrisknandet från sitt missbruk ut på en målarresa. Målaradepterna ges olika teman, kraschen, förlåtelsen, vägen framåt… De målar under mästarens uppmuntrande och oerhört konstnärligt kunniga ledning sina bilder. Varje tema avslutas med att de visar ett alster och berättar något om det för varandra. Resan avslutas med en konstutställning på Lerinmuséet i Karlstad. Det jag ser är en genomtänkt, pedagogisk modell där det finns ett tydligt slutmål: att det som skapas ska visas upp för en verklig publik!

Flera av deltagarna beskriver att de också genom målarresan på ett positivt sätt utvecklats som personer, att de vuxit, att de känner att de blommar, att de vågat. Just precis de här sakerna som skicklig pedagogik kan åstadkomma. Med värme och respekt hör man Lerin samtala med var och en om det som växer fram på duken. Till värmen som utvecklas i gruppen bidrar i allra högsta grad Lars Lerins make, Junior. Tillsammans visar de två på ett ledarskap som är generöst, tillgängligt och mycket kunnigt inom sina områden.

Hög konstnärlig kvalitetsamarbete med en riktig konstnär

Tänk om alla skolor på allvar knöt skickliga konstnärer till sig och då är långsiktiga samarbeten A och O, enligt professor Bamford, inga projekt. Vilken kvalitet skulle infinna sig om vi lät alla våra barn och elever ständigt ingå i liknande konstnärliga kretslopp som Lars Lerin i sina produktioner skissar? Hög kompetens, skicklighet och värme, så fantastiskt att se!

Jag tänker också att vi pratar mycket om att vi inte får glömma bort värdegrunden och hur trött man än kan bli på det ordet, den är viktig. Utan den på plats åstadkommer vi väldigt lite och det gäller även våra arbetsplatser om vi tänker efter. Klart det finns en värdegrund. Vem jobbar bra och vill bidra om man till exempel utsätts för utfrysning? I Lerins grupp är det dock inte något som pratas fram utan något som blir tydligt i bemötandet. Är det så här värdegrunden gestaltas? Ja, det skulle jag säga.

Går det då att bedöma konstnärlig skicklighet? Den frågan har väl ännu inte besvarats men i varje fall professor Anne Bamford menar att det låter sig göra. Och kanske är frågan inte besvarad eftersom de som skulle kunna ha något att säga i ärendet förhoppningsvis är upptagna med att utveckla sin konstnärliga egenart. Genom flit och disciplin, precis som i idrott! Enligt Anne Bamford finns det inte en enda nobelpristagare som inte också är skicklig i någon konstnärlig disciplin. Jag har inte kollat men det skulle inte förvåna mig.

Lämna en kommentar

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑