”Du är så kreativ”

Jag har ofta under mitt liv fått omdömet av andra att de ser mig som en kreativ person. Självklart har jag uppfattat det som en komplimang, att man tagit del av någon föreställning jag skrivit och regisserat, läst något jag skrivit eller lyssnat på någon konsert jag medverkat i. Självklart är det positivt att vara kreativ.

Är det då något man har eller inte har, en slags medfödd talang att vända och vrida på saker och ting? Eller är det en kombination av flera saker såsom medfödd nyfikenhet, en lång skolning som pågår alltjämt för att lära sig nytt, läsandet och ha fått träning i att vända på perspektiv, titta åt ett annat håll, se det hela ur någon annans synvinkel. Jag vet faktiskt inte vad som bidragit mest till att jag ses som en kreativ person.

Jag vet bara att det aldrig går att skriva ett manus utan att ha tillgång till ett språk där man hittar nyanserna. Hur fick jag det? Kom det av sig själv neddimpandes? Inte precis. Inte heller kommer man undan att göra en grundlig research inför minsta intervju eller artikel jag skrivit. Inte heller är texten klar bara för att man skickat in den innan deadline. Nejdå, den fortsätter att knådas tills den klarnat och de formuleringar som man själv var nöjdast med förmodligen strukits. Så är ofta det kreativa arbetet, ett samarbete med många och där man utsätter sig för andras värderingar. Min erfarenhet är att det alltid blir bättre än det där man åstadkom i ett första skede, hur genialt det än kändes. Det är inte allt som håller för närmare granskning dagen efter, hur kreativt det än kändes när man skrev.

Någon gång i benådade stunder har jag varit med i showsammanhang där vi skrivit låttexter tillsammans. Vi var sju och vi skrev en låttext på typ 20 minuter. Spader Dam, som gruppen hette, undrar nog fortfarande hur det kunde vara så enkelt. Var det just sammansättningen av personer? Var det tiden på dygnet som var extra gynnsam? Var det helt enkelt ett kreativt flow?

Under tretton år har jag tillsammans med två andra personer varit konstnärlig ledare för att skapa föreställningar i samband med att vår lilla stad i oktober ljussätter staden: ”Lights in Alingsas” Det svåraste i allt kreativt arbete är alltid att förnya sig. Vi gav därför oss själva några förhållningsregler:

• Föreställningen skulle vara nyskapande så att ingen jämförelse med tidigare års upplagor skulle kunna göras. Vi började alltid den kreativa processen med att ställa oss frågan: Vad har vi inte gjort?
• Föreställningen begränsades till 35-40 minuter
• Föreställningen skulle sträva efter att dansare, körer, instrumentalister, skådespelare med lokal förankring möttes. Den blev en slags mötesplats för konstnärer som inte vanligtvis samarbetade.

Och varför håller jag egentligen på med den här bloggen om kreativiteten kopplad till läroplanerna. Svaret är naturligtvis att jag tror att det är något oerhört viktigt att få delta i kreativa sammanhang och träna sin kreativa förmåga. För det finns gott om problem som behöver lösas och jag menar att vår kreativitet kan vara livsavgörande för mycket av det som ligger framför. Nej, jag tror inte att kreativitet är något som några har och andra inte och definitivt tror jag att den bör tränas.

En chefredaktör lärde mig när jag var mycket ung att ta första bästa idé när jag skulle skriva min text. Den lärdomen har jag haft stor nytta av. Till exempel är den här texten ett resultat av den lärdomen.