Man lär sig mest och bäst när man har roligt

Har digitaliseringen i skolan gått för långt? Av de senaste utspelen från skolministern uppfattar jag att digitaliseringen ska sättas på paus. Nu ska forskningen om hjärnan få större plats i samtal och beslut kring skolan. Så bra, tänker jag. Ni som då och då läser den här bloggen vet att i materialet som jag och Ulla samlade ihop ingår intervjuer med professor Anne Bamford och professor Rolf Ekman. I månadens blogginlägg väljer jag att publicera intervjun jag gjorde med Rolf Ekman i sin helhet. Han har ägnat en stor del av sin forskarinsats kring lärande och hjärnan. Och jag tänker att det han säger här borde ha bäring på det som samtalet om lärande, hjärnan, digitalisering kopplad till kreativitet kunde handla om. Önskar er god läsning och förhoppningsvis en och annan ny tanke.

Foto: Göteborgs Univeristet

Intresset för kemi började när han fick en trollerilåda av en släkting och förde via studier i medicin till en yrkeskarriär inom hjärnans kemi. Professor emeritus i neurokemi Rolf Ekman fick av sin far rådet att ha roligt i livet, ett råd han följt. En av de banbrytande upptäckterna handlar om hjärnans plasticitet, det vill säga att den ständigt förändras och att det vi stimulerar den med – konst, musik, samtal, litteratur, rörelse, vistelser i naturen, teater… – bidrar till denna utveckling vilket förmodligen påverkar även vår DNA.

– Zlatan sammanfattade på ett bra sätt den här insikten i ett tacktal för utmärkelsen ”Guldbollen”, menar Rolf Ekman. Han uttryckte då att han hoppades att han även nästa år skulle kunna stå på Fotbollsgalan och säga att han uppnått sitt mål, nämligen att ha fortsatt utvecklats som spelare. Det är en uppmaning som borde passa in också i skolans sammanhang, menar Rolf, som själv kunde ha hamnat utanför det ordinarie skolsystemet på grund av ordblindhet, något som på den tiden kunde leda till att man placerades i särskolan.

Men han fick vara med, tack vare stöd från sin mamma, en skolsköterska och en psykolog som intygade att det inte var några större fel på pojken. Istället fick han chansen att genom åren samla på sig en ansenlig kunskap om det som fascinerade honom, kemin i och omkring oss med särskilt fokus på hjärnan. Han menar också att olika delar av det etablerade kunskapssamhället behöver ha ett ökat tvärvetenskapligt tankeutbyte med varandra, till exempel mellan psykologi, neurovetenskap och utbildning:

– För att ny vetenskap om hur lärande sker ska kunna ta form. Eller hur framtidens ”kunskapande”, som är ett ord han hellre använder, ska gå till.

I den traditionella skolan präglad av en kunskapssyn där läraren lär ut kunskap till elever som lär in genom att sitta stilla och lyssna har sina begränsningar. När vi lyssnar är hjärnaktiviteten förhållandevis låg medan däremot kollaborativt lärande skapar aktivitet i hjärnan, vet forskarna idag.

– Att arbeta tillsammans, att involvera språket för att samtala med andra om det som ska läras in,  att sedan själv reflektera över och formulera vad det hela handlar om, stimulerar många delar av hjärnan. När vi är aktiva själva, använder många sinnen, använder språket, då lär vi oss bättre, framhåller Rolf Ekman. Däremot – för att framhålla något som den traditionella skolan faktiskt gjorde rätt ur en hjärnforskares perspektiv – så är det viktigt att träna på saker och ting. Uthålligheten är viktig att öva upp.

Däremot – för att framhålla något som den traditionella skolan faktiskt gjorde rätt ur en hjärnforskares perspektiv – så är det viktigt att träna på saker och ting. Uthålligheten är viktig att öva upp.

Det finns också en problematik med att skolan inte klarar av att bemöta varje barn som en unik, det gäller pojkar, flickor, vilken ålder vi befinner oss i, menar Rolf. Istället blir det fråga om att använda en pedagogik och didaktik som når de flesta. Det är oerhört viktigt att möta varje person på ett individuellt plan, att bli bekräftad har stor påverkan på hjärnans kemi.  Bekräftelsens kemi är mycket intressant.

Det traditionella lärandet är fokuserat på yttre motivation, förståelse, betyg med mera, medan en ökad medvetenhet om hjärnans sätt att arbeta borde leda till att man ser lärande som ett ”kunskapande” och istället lyfta fram den inre motivationen. Den som har med känslor, minnen, tankar, vårt tänkande – hjärnans kemi – att göra. Skolan borde vara en plats som utvecklar vårt tänkande men Rolf menar att så inte alltid är fallet. Tag det här med snabbhet, till exempel, det premieras att snabbt komma fram till ett svar. Gärna rätt svar.

– Så är det överallt i samhället, också på Högskolan. Men tankar kan behöva mogna. Tidigare inhämtad kunskap kan behöva tid för att få kontakt med annan kunskap. Barn och ungdomar som anger att de upplever stress är en trend som ökat de senaste 30 åren, stress kopplat till depressioner är ett av de områden Rolf ägnat sig åt. Men sambandet mellan stress och lärande är komplext.

– Ett visst inslag av stress kan vara positivt men det måste balanseras av att det finns en miljö som är trygg. Vi pratar ibland om ”klimat” och faktum är att just klimatet mellan lärare elev, att det finns tillit, att det är tillåtet att säga fel, att det upplevs meningsskapande det man håller på med, är sådant som underlättar lärandet.

Lärande – eller ”kunskapande” – sker bäst i ett klimat som präglas av att vi vågar ta risker, något som kännetecknar det vi kallar kreativitet och innovation, menar Rolf.

-Vi behöver skapa de bästa förutsättningarna för att skolan klarar av att utbilda kreativa människor som förmår skapa nytt, tänka det otänkta, gå åt ett annat, oväntat håll, våga ta språnget. Informations- och kommunikationssamhället (IK) som vi nu finns i bidrar dels med ökad stress men de möjligheter till kreativa inslag i kunskapandet som digitaliseringen ger måste vi ta vara på. En kritiskt inriktad Mediekompetens är något våra utbildningar borde innehålla.

…men de möjligheter till kreativa inslag i kunskapandet som digitaliseringen ger måste vi ta vara på. En kritiskt inriktad Mediekompetens är något våra utbildningar borde innehålla.

– Det som händer i hjärnan under kreativa processer kan närmast beskrivas i termer av positiv kemi som gör att man får flowliknande känslor, beskriver Rolf. Lärare behöver bli mycket bättre på att använda fantasi och kreativitet när uppgifter ges. Ett klimat som stimulerar kunskapande är:

* höga förväntningar på vad som kan uträttas

* uppmuntran av misstag vilka används i kunskapandet

* flexibilitet och mångfald vid val av metoder

* tillåtelse för elever att själv lösa problemen.

Stress kan också vara direkt skadligt och omöjliggöra kunskapande. Långvarig stress, som ett barn är med om – till exempel genom ett dysfunktionellt hem med bristande omsorg från vårdnadshavare – kan skada amygdala den del av hjärnan som styr våra känslor. Dessa skador tar sig då uttryck i ångest och depression, kognitionsförmågan sätts ner. Kortvarig stress som endast drabbar kognitionsförmågan är reversibel, vår plastiska hjärna kan genom annan stimulans reparera skadan.

– Miljön spelar en stor roll, människorna vi omger oss med, att de stimulerar och utmanar oss och också den fysiska miljön, framhåller Rolf. Den ska vara öppen och inbjudande till olika typer av verksamhet. Där ska också finnas möjlighet att dra sig tillbaka för sig själv och tänka. Tänkandet tror jag blir nästa stora trend. Jag fick en fråga vid en föreläsning en gång om ”var en tankes födelse syns i hjärnan?” en fråga jag inte kunde besvara. Men detta är en utmaning för skolan och utbildningsväsendet, att skapa en miljö som främjar utvecklandet av tänkandet. Musik, vet vi, öppnar hjärnans plastiska fönster, den stimulerar minnesfunktioner, ökar motivationen, förhöjer sinnesstämningen och förstärker upplevelser. Detta gäller även för bildskapande och teater.

Musik, vet vi, öppnar hjärnans plastiska fönster, den stimulerar minnesfunktioner, ökar motivationen, förhöjer sinnesstämningen och förstärker upplevelser. Detta gäller även för bildskapande och teater.

Samarbete, att använda språket, att ha roligt det stimulerar hjärnan och var finns dessa ingredienser inbäddade och förädlade som mest om inte i teater, något som på olika sätt visat sig kunna stödja utvecklingen av inte minst vår emotionella intelligens, ”den sociala hjärnan”:

– Det förefaller som om hjärnan behöver träna det sociala samspelet och här har teater visat sig framgångsrikt. I ett projekt kopplat till Umeå universitet under ledning av Helge von Bahr arbetade man med teater och ungdomar som hamnat utanför skolan. Man delade dem i tre grupper, en fick skapa egen teater, en fick se teater och en grupp blev utan teaterupplevelser. I den grupp som blev indragen i teatersammanhanget förändrades attityden till andra. I de två kontrollgrupperna, skedde inte denna förändring av attityder.

Berättelser är viktiga, menar Rolf och förmodligen har hans egen erfarenhet av kamp med språket bidragit till en del av hans tankar om hur hjärnan påverkas av att vi använder och utvecklar ett språk.

– Att läsa bidrar till att vi utvecklar fantasin. Vi lever oss in i andras sätt att leva, själv befann jag mig verkligen på prärien när jag läste böcker om indianer och cowboys. Genom litteraturen kan vi nås av röster från förgångna tider. För egen del var kejsaren och den stoiske filosofen Marcus Aurelius’ bok ”Självbetraktelser” en tidig läsupplevelse. Den gav insikter om tänkandets betydelse. Diktaren Thomas Tranströmer är en annan följelsagare.

Två sanningar närmar sig varann.

En kommer inifrån,

en kommer utifrån 

och där de möts har man en chans att få se sig själv. (…)

– De är en mycket bra beskrivning av den subjektiva verklighet vi alla lever i. Kunskapande sker i mötet mellan det som kommer inifrån, våra erfarenheter, tankar och det som påverkar oss utifrån. Kunskapande är kontextuellt, det sker i ett sammanhang och det är en unik individ som bygger upp sitt kunnande, sin verklighet.

Språkets betydelse för att få syn på och kanske skapa tilltro till vår förmåga att lära visas i en studie där en grupp med vikande resultat i matematik delades i två med olika insatser för att bryta den nedåtgående spiralen. Den ena gavs stimulans för att träna upp minnet, för den andra berättade man om hjärnan. Den grupp som fick ta del av berättelserna om hjärnan var den som förbättrade sina resultat i matematik medan resultaten i matematik fortsatte att dala i gruppen som tränade minnet.

– Det förefaller som om det händer saker, tankar mognar – eller föds – när vi gör annat, menar Rolf. Men där har jag inte tänkt klart

Betydelsen av rörelse, sömn och mat är viktiga faktorer som närmast en enig forskarkår med olika vetenskaplig hemvist framhåller påverkar oss:

– Hjärnan, vet vi, får pigga synapser vilket underlättar vår kognitiva förmåga.

För lärandet/ kunskapandet är det också viktigt med förmågan att fokusera på en uppgift, att vi kan koncentrera oss, och inte avledas av allt annat som händer runtomkring. Rörelse, mat och sömn bidrar till att vi får lättare med detta. Det är också så med hjärnan att under tonåren fungerar synapserna som sämst. Det kan ha med tiden i livet, att vi ska frigöra oss från våra föräldrar, att göra men det är inget vi vet. Men just under tonåren så fungerar vår förståelse av vilka konsekvenser ett visst handlande kan få, som sämst, berättar Rolf:

– Men det fantastiska som insikten om hjärnans plasticitet gett är att vi har hela livet på oss att lära. Vi måste också förstå att vi själva har ett ansvar för att stimulera hjärnan, att få den att ha roligt. Att lära sig ett nytt språk, att sjunga i kör, att ägna sig åt drama, röra sig, samtala, spela in film, arbeta med bilder, att ge hjärnan utmaningar helt enkelt, det behöver vi göra hela livet. Och när det gäller skolan så skulle jag gärna se att den återigen förlades mitt i byn, gärna planerade så att andra verksamheter fanns där. Även vi äldre behöver finnas närvarande.

Och när det gäller skolan så skulle jag gärna se att de återigen förlades mitt i byn, gärna planerade så att andra verksamheter fanns där. Även vi äldre behöver finnas närvarande.

Åldrandet står inte så högt i kurs idag men det finns en poäng med att vi åldras, att vi lär av våra erfarenheter och vi kan då bidra – förhoppningsvis med lite mer reflekterat tänkande. Skolan kunde bli en mötesplats för meningsfullt kunskapande där varje individ bemöts som en unik och intressant person med oanade möjligheter till lärande. Och att varje elev borde få säga som Zlatan:

– Jag har nått mitt mål, jag har fortsatt att utvecklas.

Publikationer av Rolf Ekman i urval:

• A flourishing brain in the 21st century: A scoping review of the impact of developing good habits for mind, brain, well-being, and learningRolf Ekman, Anna Fletcher, Joanna Giota, Axel Eriksson, Bertil Thomas, Fredrik Bååthe
  Journal of Mind, Brain and Education – 2022-01-01
• Kunskapande och stress – Att uppmärksamma det väsentligaLina Bunketorp Käll, Rolf Ekman
  Stress; Gen Individ Samhälle (10th edition). – 2013-01-01
• Den lärande hjärnan i den digitala tidsåldernRolf Ekman, Karin Fogelberg
  Lärandets grunder – teorier och perspektiv – 2011-01-01