Flit och disciplin

För att lära sig ett instrument krävs övning. Få lär sig ett stråkinstrument i Sverige idag och det är kanske en brist. Foto: Monica Esborn

I mitt sökande efter det kreativa återvänder jag i det här blogginlägget till själva ordet: kreativ, kreativitet. Trots att området intresserar mig något oerhört och jag menar att det också är oerhört viktigt med kreativitet, så undrar jag ibland om det går att få fatt på? Här kommer i varje fall några tankar.

För ett tag sedan var det flera personer i mina sociala nätverk som la en liten banner i sin profilbild med texten ”flit och disciplin”. Det var personer som på ett eller annat sätt finns i yrken som anses kreativa, sångerskor, musiker, skådespelare. En journalist hade skrivit att ungdomar som får betalt när de spelar ett instrument får märkliga begrepp om vad ett riktigt jobb är.

Det publicerades ett svar på journalistens text som flera artister skrev under. I svaret lyftes dels den svenska musikexporten fram som något ekonomiskt värdefull och de menade att det låg hårt arbete, flit och disciplin, bakom kulturen. Debatten skedde mitt under pandemin då arenor och livescener stod tomma.

Ändå har vi tydligen inte rett ut detta med kreativitet och kreativa yrken, kanske gick debatten de flesta förbi bland serietittande och handtvätt. Åsikter likt dem journalisten gav uttryck för återkommer också i skolans värld. Konstnärlighet och kultur förefaller vara något vi kan ägna oss åt när vi gjort det viktiga, lärt oss matte, svenska, språk och naturvetenskapliga ämnen. Tiden i skolan måste räcka till detta först, så får vi se vad som blir över. Lite musik och trevlig teater på det, ja det får bli grädden på moset. Läroplanerna speglar rentav det här synsättet.

Kanske är det detta som spökar och som gör att det också finns lärare som raljerar över kreativa inslag i undervisningen, inte kan man dansa Hallands floder… Ha ha. Rätt ord som saknas i samtalet är ”flit och disciplin”. Och då gäller det först kunskapsinnehållet, det krävs faktiskt flit och disciplin för att lära sig nytt och svårt vilket är vad utbildning handlar om. Vi går i skolan under uppväxten och lite till och sedan lite till under vårt yrkesliv eftersom det hela tiden tillkommer nya saker vi behöver kunna. Flit och disciplin, inget kommer av sig själv, nej vi behöver faktiskt lägga manken till och öva och öva.

Detsamma gäller för konstnärliga och kreativa inslag i undervisningen. Någon med djup kunskap behöver lotsa och leda, visa till exempel danssteg eller hjälpa en att bena ut de olika ackorden. Sedan måste man öva och öva. Och visst kan man hämta innehåll från kursplaner och gestalta dem med hjälp av olika konstnärliga uttryck. Men man kan inte fuska med vare sig det ena eller andra, flit och disciplin gäller över hela linjen. Det finns också mycket som tyder på att man lär sig bättre och mer om man har roligt, läs gärna intervjun med professor Rolf Ekman. Alternativet för att få saker att fastna, helst i långtidsminnet är förknippat med känslor av skräck och dit ska vi väl inte igen?

För att tillägna sig kunskap inom teoretiska ämnen och ämnen som anses vara kreativa har något gemensamt: Det kräver flit och disciplin. Kanske är det till och med så att först när du har tillägnat dig djupa kunskaper kan du förhålla dig mer kreativt till dem. Att upptäcka eller skapa något helt nytt, en innovation, är ingenting som kreativiteten löser från ett ytperspektiv.

För det krävs mycket djupa kunskaper inom ett område. Så tänker jag. Men kanske fick jag ändå inte fatt på det här med kreativitet den här gången heller. Men jag tror att det i artisternas formulering ”flit och disciplin” finns någonting att ta fasta på. Och jag tror också att precis som man insett inom idrotten: det behöver finnas en bredd för att det också ska finnas en spets.