Utbildningen måste bli mer konstnärlig!

Bilden av Flickan med pärlörhängen är tagen vid ett besök jag gjorde på konstutställningen i Les Beaux i Frankrike våren 2023. Förutom att uppleva berömda konstverk på ett nytt sätt där man vandrade runt i konsten som projicerades i det gigantiska bergrummet ackompanjerat av musik, så funderade jag på hur detta på sätt och vis egna konstverk egentligen skapats. Det måste vara kreativa personer som använt ett stort kunnande från många discipliner för att från idé till en digital utställning genomföra detta projekt. Och om det är någonting jag tror att vi människor behöver mer av i framtiden så är det en välutvecklad kreativ förmåga. Det samtalet vill den här bloggen bidra till. Foto: Monica Esborn

Jag har inte bloggat på ett tag och det beror på att en olycka drabbade min man den 18 april som gjorde att prioriteringarna drastiskt förändrades. På ett ögonblick, ja, så snabbt kan hela livet ställas på ända. Nu har jag börjat tänka på bloggen igen vilket tyder på att livet börjar återgå till sitt nya normalläge.

Den här bloggen byggde vi, jag och journalisten Ulla M Andersson, från början på två längre intervjuer, den med professor och hjärnforskaren Rolf Ekman och med professor och forskaren Anne Bamford. I blogginlägget i januari 2023 publicerade jag intervjun med Rolf i sin helhet och jag tänkte redan då att jag skulle göra det även med Anne Bamford. Den kan ni alltså läsa här nedan. Den har några år på nacken men kan ändå bidra med perspektiv. Om hjärnforskningens kunskap om hur hjärnan vill ha det för att lära sig som bäst kan sammanfattas i att den vill ha roligt, så lyfter professor Bamford om och om igen hur viktigt det är med den estetiska utbildningen, den andra vingen, och att den bedrivs med hög kvalitet.

Just nu diskuteras i mina sociala nätverk frågan om vi inte behöver backa bandet, återinföra skrivträning för hand, mer lästräning i analoga böcker och ta bort den digitala distraktionen. Jag ska förresten berätta någon gång om när en klass jag undervisade i media höll på med kalligrafi. Under sju veckor.

Jag tänker att det viktigaste är att lärarna återfår mandatet att vara lärare. Att i samspel med den grupp elever de undervisar välja hur de lägger upp arbetet. Ja, det är kämpigt att lära sig nya och svåra saker men det är roligt och blir ännu roligare när man har lärt sig, när man har förstått, när man kan använda kunskapen i ett nytt sammanhang. När det glittrar till i ögat på barnet, ungdomen, eleven. Det är väl ändå dit vi ska med varenda unge i det här landet? med mindre kan väl inte den gamla kunskapsnationen Sverige nöja sig?

I väntan på att det blir vår gemensamma målbild önskar jag er en fin sommar och ger er:

En intervju med Anne Bamford

Wow-faktorn

-En fågel kan inte flyga utan två vingar

Människan har en naturlig konstnärlig förmåga och som barn använder vi denna till att lära oss saker. Bristen på konstnärlig stimulans och den ofta låga kvalité som möter i skolan gör att den naturliga konstnärliga förmågan hindras från att vidareutvecklas. Detta är olyckligt eftersom det finns stark vetenskaplig evidens för att konstnärlig utbildning –i och genom konst – i hög grad behövs för att stimulera och fördjupa lärandet. Inte minst genom sina kreativa inslag. Men då behöver den vara av hög kvalité och finnas för alla elever. Det visar professor Anne Bamfords studie som undersökt konstens plats i skolan i 60 länder.

– Det är väldigt tydligt. När man i Amerika under 1980-talet drog ner på de estetiska ämnena i skolan därför att uppfattningen fanns att det var viktigare att koncentrera sig på räkne- och läskunnighet, dalade kunskapsnivån i dessa ämnen omedelbart, menar professor Bamford. De länder som håller sig i topp tio i PISA-undersökningarna har alla det gemensamt att de har ett stort inslag av estetiska ämnen inom sina skolsystem. Det är till och med så att de flesta Nobelpristagare har det gemensamt att de också har ett djupt kunnande i något konstnärligt ämne. Vad tillför då ett estetiskt kunnande till skolan?

– I min studie kunde vi påvisa att högt kvalitativt innehåll av konst i skolan bidrar till en bättre atmosfär, både för lärare och elever. Det visar sig också att närvaron ökar liksom intresset för fortsatta studier. Särskild nytta är det för elever i socialt utsatta områden där några projekt inriktade på teater också visade sig på ett positivt sätt utveckla demokratiska värden. I ett kreativt upplagt projekt övar man sig i att ta risker. Man övar tillit till varandra.

– Självkänslan hos ungdomarna förbättrades genom att vara indragna i kreativa processer. Det är dock viktigt att ha ett slutmål för arbetet, en föreställning, en utställning eller en film. Att det slutförs och blir på riktigt. Men vägen – samarbetet – förefaller vara det viktigaste och att den konstnärliga kvalitén är hög. Vad innebär då det?

Professor Bamford framhåller i sin studie gång på gång detta med att det måste vara en hög kvalitet på det konstnärliga innehållet i skolan annars visar det sig att det för elevernas utveckling snarare kan innebära att kreativiteten sjunker. De exempel som påvisar bäst resultat kännetecknas av 1) autentiska och aktiva partnerskap, det vill säga att skolor lokalt och verksamma konstnärliga utövare arbetar tillsammans. Att det är autentiskt handlar om att både skolan och konstnären är involverade, att de har ett  2) delat ansvar för att tillsammans planera, genomföra och utvärdera/bedöma arbetet och att samarbetet löper över lång tid. Lösa projekt ger inte samma positiva effekt. Det ska också finnas möjlighet att redovisa i form av – beroende på samarbetets art – 3) en offentlig föreställning, utställning eller presentation. Det är också viktigt att arbetet innehåller 4) utveckling i ett specifikt konstnärligt område – i konst – kombinerat med ett kreativt upplägg av lärandet – utbildning genom konst. Båda är nödvändiga! Där ska också ges utrymme för 5) kritiskt reflekterande, problemlösning och risktagande och betoningen ska ligga på 6) samarbete där en 7) inkluderande hållning med tillgänglighet för alla barn är självklar. Där bör också finnas detaljerade strategier för 8) bedömning och rapporterande av barnens lärande, erfarenhet och utveckling. Ett 9) kontinuerligt, professionellt lärande behöver parallellt ske för lärarna, konstnärerna och för hela samhället. Skolstrukturerna kännetecknas i dessa framgångsrika projekt av att det är flexibla och genomsläppliga gränser mellan skola och samhälle.

I de bäst utformade exemplen kan man se att sådana långsiktiga samarbeten har påverkan på tre nivåer, barnet, skolan/lärandet och samhället i stort, framhåller Professor Bamford.

En viktig faktor förefaller vara den konstnärliga kompetensen hos lärarna. Ofta är den för låg, den efterfrågas inte som grundkompetens för att bli lärare:

– Det är inte ovanligt att de som ska bli lärare kommer till utbildningen och då inte själva har läst en enda bok, berättar Anne. Konstnärlig kompetens ges då som ett samlat moment vilket omfattar kanske tre månaders sammanlagd utbildningstid och var börjar man då? . Som ung nyutbildad lärare i Australien var det Sverige hon hörde talas om.

– Sverige var välkänt för sin höga kompetens hos lärarna vad gäller kreativa inslag i skolan under -70 och -80-talen men det verkar ha tappats bort, menar hon. När jag besöker svenska skolor idag förefaller det vara de äldre lärarna som alltjämt besitter detta kunnande och vars undervisning ger tillgång till stor kreativ variation. De har kunskap om kreativa tekniker och erbjuder dessa till eleverna. Trots att lärarutbildningen förlängts så är det tveksamt om innehållet fått rätt blandning.

Finland och Kanada lyfts i Professor Bamfords studie fram som föregångsländer inom lärarutbildningen på detta område:

– I Kanada tar lärare en magisterexamen. Under utbildningen får de blivande lärarna  erfarenhet av musik, teater, bildkonst, dans och får själva vara med om kreativa processer något de sedan kan använda sig av och känna igen som färdiga lärare.

Det är också väldigt viktigt att den digitala tekniken, IKT, sätts in i det kreativa sammanhanget, att lärare i estetiska ämnen får tillgång till och utbildas på detta område.

Professor Bamford har även i studien tittat närmare på de nordiska länderna, dock inte Sverige. I Finland, där lärarutbildningen är fem år, krävs det att en blivande lärare i naturvetenskapliga ämnen även läser konst och att en blivande lärare i estetiska/humanistiska ämnen också läser en kurs inom det naturvetenskapliga fältet. Finlands sätt att utbilda sina lärare leder till kreativa lärare, menar hon. Och eleverna får också utbildning i konst:

– Från åtta års ålder lär sig alla ett instrument. Men måste man som lärare alltså intressera sig för konstnärliga ämnen?

– Det är inte nödvändigt att själv utöva ett konstnärsskap men man måste som lärare ha en insikt om kreativitetens betydelse för lärandet. Man måste se till att möjligheter ges till att uppgifter kan besvaras med konstnärliga medel, framhåller hon. Det måste finnas ett rikt material och verktyg till detta. Att i matematik göra en digital presentation, en film, bygga modeller, skapa ett drama – att se till att sådant material finns tillgängligt och uppmuntra kreativa sätt att ta sig an uppgifter, det är en insikt man behöver ha som lärare – oavsett vad man undervisar i, understryker Anne Bamford. Kärleken till konst, den bör man få möta i skolan!

Konstnärligt upplagd undervisning i andra ämnen – undervisning genom konst – ger möjlighet till en fördjupad förståelse. Det finns en allvarlig risk, när den konstnärliga sidan plockas bort ur lärandet, att endast ytkunnandet blir kvar, menar hon. Hur blir det då med tiden, varifrån ska den tas för att ge estetiska ämnen mer utrymme i skolans redan tajta scheman?

– En genomsnittlig tid i de länder studien tittat på visar att utbildning i konst omfattar två timmar i veckan. Det är inte mycket när man betänker att det handlar om ett område som innehåller flera delar; dans, musik, teater, bild, menar professor Bamford.

När det handlar om tiden inom skolans ram – utbildning genom konst – så är det ingen extra tid som behöver läggas. Istället öppnar ett sådant upplägg för ett mer ämnesövergripande arbetssätt, där kreativa sätt att arbeta bidrar till ett fördjupat lärande. Det bör snarare handla om att man sparar tid, understryker professor Bamford.

Studien lyfter också fram att det finns en positiv påverkan på hälsan hos eleverna genom att konstnärliga uttryck på olika sätt involveras i skolan. Man visar på en terapeutisk funktion. Detta behöver studeras närmare, visar studien, liksom förhållandet mellan de nationella policydokumenten – där det ofta finns formuleringar som stöder ett kreativt och konstnärligt arbete i skolan – och verkligheten på lokal nivå där det skiljer stort vad gäller kvalitén på detta arbete.

För att lyckas få de nationella styrdokumentens intentioner att nå in och genomsyra skolan på det lokala planet så finns några nycklar. 1) tydliga och enhetliga mål, både vad verksamheten i och genom konst med hög kvalitet förväntas ge, standarder, ökar sannolikheten för ett framgångsrikt genomförande. 2) Evidensbaserad teori att bygga det man gör på. Det är viktigt att från nationell nivå 3) hålla trycket uppe ut till dem som ska genomföra det. 4) En adekvat utbildning för lärare (och konstnärer verksamma i skolan) behöver utformas,. Även stödet från politikerna behöver vara kontinuerligt. Man måste vara medveten om att de 6) yttre omständigheterna – budgetnedskärningar, brist på tid och resurser – är en risk som kan förhindra ett genomförande.

Professor Bamford menar att konst på samma sätt som annat lärande går att och bör bedömas:

– Man kan ganska snabbt när man ser en film ha en åsikt om den är av god kvalité eller om till exempel historien är svag, dramaturgin outvecklad och så vidare men jag vet att många menar att konst inte kan bedömas. Jag menar att bedömning hör till skolarbete och att det leder till att vi tar konsten på större allvar. Men naturligtvis är sättet vi redovisar – konserten, teaterföreställningen, utställningen, filmen, som framförs offentligt – det vi bedömer liksom det som skedde under resans gång.

Anne Bamford ger två svar på frågan varför konstnärliga ämnen måste finnas i skolan, förutom all påvisad nytta för lärandet, vårt välbefinnande, vår demokratiska fostran och kreativa förmåga:

Konsten har ett egenvärde och ett högre syfte, nämligen att se till att barnen får blomma och att vi lever våra liv fullt ut.
En fågel kan inte flyga utan två vingar

Monica Esborn