På bloggen i oktober kom jag in lite på upphovsrätt och MiM-licenser. Även om jag personligen skulle önska att musiken eleverna väljer även den var skapad av dem själva, så är det nog oftare så att man vill använda musik man känner igen. Får jag då använda vilka låtar jag vill till min videoproduktion eller vad det nu kan vara.

Ida Kabel på Cora Music läste förra blogginlägget och det händer grejer inom området som är tänkta att underlätta användandet av upphovsrättsskyddad musik i skolorna. Det blev en intervju med Ida och den kommer här.

1) Vad är Cora Music och vilka riktar sig tjänsten till?

– Cora Music är en tjänst som erbjuder musik för videor på Youtube. Vi ägs 100% av upphovsrättsorganisationen Stim och kan därför erbjuda det absolut tryggaste och enklaste sättet att använda upphovsrättsskyddad musik (alltså musiken du känner igen och tycker om) i videor på Youtube. Samtidigt ser vi till att alla som skapat musiken får betalt när du använder den i en video. 

Bakgrunden till varför Cora Music finns är för att lösa en annars krånglig process som krävs för att införskaffa alla rättigheter man behöver för att kunna använda en “känd” låt i en video. Detta har lett till att nästan ingen gör det, vilket resulterar i att videoproducenter går miste om ett viktigt verktyg – nämligen riktigt bra musik. Musik som du som kreatör personligen gillar och som din publik uppskattar. Det gör också att många musikskapare inte tjänar någonting alls på en av världens största plattformar. 

Vårt syfte är därför att förse videoproducenter med ett enkelt och kraftfullt verktyg som tar produktionen till nästa nivå, och samtidigt se till att musikskapare får rätt betalt när deras musik används. 

Cora Music finns till för alla som redan har eller vill starta en Youtube-kanal. Idag riktar vi oss särskilt mycket till utbildningar som arbetar med rörlig bild i skolan. Har skolan redan en MiM-licens från Stim kan produktionerna även visas på fler plattformar inom skolans regi. 

2) Vad kostar det och hur många ingår i en licens? 

– Ett abonnemang kostar 249 kr/månaden och är kopplat till en kanal på Youtube. Då får man ladda ner hur mycket musik och ljudeffekter man vill. Det finns ingen bindningstid, och om man skulle vilja pausa eller avsluta sitt abonnemang är all musik licensierad för all framtid. 

Vi kan dock erbjuda andra prissättningar för utbildningar. 

3) Vem kan teckna avtal?

– Vem som helst kan skapa ett konto! För att registrera sig loggar man in med sitt google-konto (vilket alla som har en Youtube-kanal redan har) och kopplar sin kanal. Klart! Nu är det fritt fram att ladda ner musik till dina videor och publicera på Youtube. 

4) Hur mycket musik/vilken musik får jag tillgång till?

– Idag har vi ett musikbibliotek på närmare 15 000 låtar från kända artister som Miss Li, Thomas Stenström, Mando Diao och Hooja med flera. Vi har även bakgrundsmusik för alla olika typer av stämningar där musik med sång inte lämpar sig, och även en stor mängd klassisk musik från Beethoven, Vivaldi, Bach och Mozart – musik som verkligen sätter stämningen i en video.

Vi har även ett stort bibliotek med tusentals ljudeffekter, faktiskt samma som används i stora hollywoodproduktioner från Warner Bros och Lucas Films för att nämna några. 

5) Cora Music marknadsför sig som en världsunik tjänst, på vilket sätt är den det?

Cora Music är en helt världsunik tjänst eftersom vi är dom enda i världen som kan erbjuda ett helt musikbibliotek av upphovsrättsskyddad musik för en månadsprenumeration. Detta är endast möjligt eftersom vi har Stim i ryggen och att vi slutit avtal med alla rättighetsinnehavare, så att våra användare slipper allt krångel.

Skillnaden mellan upphovsrättsskyddad musik och så kallad “copyright-free music” eller “royalty-free music”, är att  när upphovsrättsskyddad musik används eller framförs så registreras det och upphovspersonerna, alltså de som skrivit låten, får ersättning av Stim. Copyright-free eller royalty-free musik är utköpt musik där låtskrivaren betalas en avtalad ersättning men blir samtidigt tvungen att avsäga sig rätten att äga låten. Det gör då istället företaget som “köpt” låten av dom. 

Vi säger inte att något sätt är rätt eller fel, utan att det inte har funnits något enkelt sätt att använda upphovsrättsskyddad musik just på Youtube. Därför är det otroligt viktigt att Cora Music finns och visar att det faktiskt går att använda “känd” musik exakt lika enkelt som utköpt musik. På så sätt kan fler fortsätta vara kreativa i valet av musik, och det öppnar upp fler sätt för artister och låtskrivare att tjäna pengar på sina verk. 

6) Den här bloggen handlar om kreativitet kopplad till lärande, på vilket sätt kan Cora Music bidra till en ökad kreativitet i våra skolor?

Vi riktar oss mycket till utbildningar runt om i Sverige som arbetar med rörlig bild i utbildningen. Idag har vi ett föränderligt medielandskap och det kan vara svårt att veta vilken musik som man får använda på olika plattformar. Vi från Cora Music och Stim vill därför bidra med ökad förståelse för varför det är som det är med musik till videor på olika plattformar. För att göra det erbjuder vi föreläsningar om just musikrättigheter i olika medier för alla skolor som är intresserade.

Vi vill även ge alla studenter som arbetar med rörlig bild, exempelvis inom film, media, videoproduktion, möjlighet att använda Cora Music i utbildningen. På så vis får dom mer frihet i valet av musik, möjlighet att personifiera sina produktioner och vara ännu mer kreativa i musikläggningen. 

Därför har vi nu en kampanj där man kan boka sin föreläsning med oss helt kostnadsfritt. Vi erbjuder då eleverna ett helt eget Cora-konto kostnadsfritt under en period. Vill man inte ha en föreläsning utan bara komma igång med Cora Music går det också utmärkt. 

Den 8/12 har vi tillsammans med Stim även ett webinar om musikrättigheter i videor som är fritt för alla som vill gå på. Till den anmäler ni er HÄR.Om ni är intresserade och vill veta mer är ni varmt välkomna att höra av er till mig på ida.kabel@coramusic.com eller läsa mer på coramusic.com.

För några veckor sedan hade vi besök av amerikanska släktingar. Det var första gången de var i Sverige men vi har träffats flera gånger tidigare. Min mormor och deras farmor var kusiner och växte upp i varsitt hus 100 meter från varandra i Korsbyn i Dalsland. Vänskapen bestod mellan kusinerna och mellan sysslingarna – min mamma och Mildred – och nu många brev och år senare känner vi i de två släktgrenarna fortfarande varandra, trots oceanen som kom emellan de som utvandrade och de som stannande. Så, det blev ett besök i Korsbyn. Huset som övergavs år 1900 står kvar.

I min mormors barndomshem flyter en annan historia fram. Mor och dotter som blev lärarinnor och som kanske därmed kom att påverka även mitt liv.

Jenny Eriksson, så hette hon, min mormors syster som tillhörde den sista elevkullen som gick ut småskolelärarinneseminariet i Åmål. Det sägs att hon gick till skolan och ja, det var långt. Att vara lärarinna var ett viktigt yrke och det fanns en hel organisation kring att ordna det bra för lärarinnorna när de tog sig an lärandet för barnen i bygden. Oftast ordnades bostad i form av en lägenhet som oftast låg i skolbyggnaden. Selma Lagerlöf var för övrigt också lärarinna.

Men hur kom det då sig att Jenny Eriksson från Korsbyn kom på tanken att bli lärarinna? Det här är ju tiden när människor fortfarande bor och lever på landsbygden, ja om de inte ger sig av till Amerika, då. Fortfarande visste såväl flickor som pojkar i det uppväxande släktet hur maten kom på bordet, hur man skötte om djuren, hur man fick något ur jorden att leva av under den långa vintern. Det fanns så mycket kunskap om jordbruk och överlevnad, varför började kvinnor i dalsländska skogsbrukstrakter att tänka i banorna ”jag ska bli lärarinna?”

Man behöver väl förebilder? Och det hade Jenny Eriksson. Hennes mamma, Anna-Cajsa Johannesdotter tillhörde den första elevkullen som läste till lärarinna i Åmål och hon arbetade som guvernant ända tills hon påbörjade en egen familj. Det blev nio barn varav min mormor var ett. Då fick Anna-Cajsa inte längre utöva sitt yrke. Det fanns lag på det. Men som jag fått det berättat för mig, så var hon ytterst noga med barnens skolning och hon samlade dem till högläsning runt bordet för att se till att alla barnen blev goda läsare.

Så mor och dotter gick alltså båda utbildningen till lärarinna i Åmål. Än mer häpnadsväckande kanske att Anna-Cajsa slog in på den banan. Hennes väg var mindre självklar. Det berättas att när hon var 12 år och fortfarande mest vallade gårdens kor i skogen, så kunde hon inte läsa och skriva. Det var faktiskt prästen som upptäckte hennes läshuvud och hjälpte henne igång. Ja, skolan och kyrkan har historiska nära band, det har jag bloggat om tidigare.

Att ha en förebild, som Jenny hade i sin mor, det tror jag är viktigt som inspiration för de yrkesval vi gör. För egen del var det väldigt många bra lärare under min skoltid som satte mig på spåret. Särskilt en vilket avgjorde valet av inriktning. Och min far som var speciallärare och hade ett oerhört engagemang för dem som med dåtidens mått inte platsade. Förutom förebilder så anser jag att om vi vill vårda arvet från den bildningstradition vi har, där analfabeter några år senare kunde vara lärarinnor, ja, då ska vi nog också snegla på omsorgen om läraren. Ska det bli någon kreativ verkstad så behöver arbetsmiljön vara god. För elever och lärare arbetar tillsammans. Och kanske vill några av eleverna, så småningom, likt Jenny Eriksson i Korsbyn, inspirerad av de förebilder de möter, välja att bli lärare. Världens viktigaste yrke, enligt mig. I ett litet land som Sverige, om möjligt än viktigare.

Det är lika bra att jag erkänner det: jag är en person som nästan alltid har en bok på gång. Så har det varit sedan jag lärde mig läsa. Och jag känner mig tacksam över att det bara var en och annan kompis som var orolig för att jag skulle bli asocial genom allt mitt läsande. Mina föräldrar tjatade inte heller på mig att jag blev för stillasittande, däremot skogspromenader, badutflykter, längdskidor utan spår var några av de aktiviteter som erbjöds för helgledigheter och eftermiddagar.

Som lärare var läsandet min käpphäst och jag vet att jag blev tjatig med det där att tala om för mina elever att läsandet är en utvecklingsresa och att de skulle leta efter böcker som låg lite utanför bekvämlighetsmarginalen, lite svårare, något annat än de som de brukade ge sig på. För mig är läsandet något livsviktigt som inte kan ersättas. Som en dansk gymnasierektor jag intervjuade uttryckte det, då när debatten om datorer som ersättning för att läsa böcker vann terräng: ”Vi med vår tradition av hög läs- och skrivkunnighet kan inte nöja oss med mindre än att våra elever även framöver ska ha både det och en hög digital kompetens.”

Ja, frågar du mig så gäller både ock inte antingen eller. Eleverna behöver både kunna ta sig igenom tunga, långa inte alltid så lättgenomträngliga texter och hantera samtidens myller av information och desinformation i vilken kanal det vara må. Så tänker jag. Ibland läste vi hela böcker tillsammans i mina klasser. Lite högläsning från mig varvat med sidor att läsa hemma och samtal i klassen om något tema. Läsandet fick ta tid. Och känslan när eleven som sällan valde en bok självmant slog ihop en riktig tegelsten högt utbrast ”det här var det bästa jag har läst” den bär jag med mig än idag. Läsupplevelser, orden du lär dig på köpet, språkhantering, de berikar ditt liv. Mitt läsande har starkt bidragit till att jag känner mig rik. Inte i kronor och ören men i valörer och nyanser av många ord att använda. Jag är glad över att vindarna vänt och att det hårda arbetet med att öva upp sitt läsande åter lyfts fram som nödvändigt. Läsande är motsatsen till fragmentisering. Och så ger det också möjligheten att få skåda in i andra människors erfarenheter, att få andras perspektiv. En nog så viktig bit om man ser till läroplanerna.

För ett annat, väl beprövat sätt att öva upp inlevelseförmåga och insikten om andra världar, är att läsa. Det är allvarligt att läsförståelsen minskar. Det är allvarligt för individen men även för kunskapsnationen Sverige. Läsandet och skrivandet är en långsam process som måste ges mycket utrymme. Människan har en stor hjärna, förberedd för språk och det behöver vi ta ansvar för. Må därför idéerna till sätt att stimulera språkutveckling; läsande, skrivande, (digi)talande, dansande, filmande, målande, för våra barn aldrig sina! För när det kommer till att kunna leva sig in i andra människors livsöden och erfarenheter är nog den skatt världens samlade litteratur innehåller oöverträffad. Genom att läsa böcker förflyttar man sig till andra tider, får del av människors berättelser från när och fjärran. Andra möjliga liv presenteras och jag får dessutom inre bilder, bilder som ger näring åt min fantasi. Språkutveckling hänger ihop med allt lärande.

Ur en intervju med hjärnforskaren och professor emeritus Rolf Ekman: Att arbeta tillsammans, att involvera språket för att samtala med andra om det som ska ”läras in, att sedan själv reflektera över och formulera vad det hela handlar om, stimulerar många delar av hjärnan, säger Rolf Ekman. När vi är aktiva själva, använder många sinnen och framförallt använder språket, då lär vi oss bättre. Språkets betydelse för att få syn på och skapa tilltro till vår förmåga att lära är central och kan visa sig vara avgörande i oväntade sammanhang. En grupp med vikande resultat i matematik delades i två med olika insatser för att bryta den nedåtgående spiralen. I den ena gruppen sattes mer förväntade åtgärder in och den gavs stimulans för att träna upp minnet, för den andra berättade man helt enkelt om hjärnan. Den grupp som fick ta del av berättelserna om hjärnan var den som förbättrade sina resultat medan de fortsatte att dala i gruppen som tränade minnet. En annan slutsats man kan dra utifrån matematikstudien är att det förefaller som om det händer saker i vår hjärna, tankar mognar – eller föds – när vi gör annat.

Reflektera Rektor Lärarlaget

Diskussionsfrågor

• Hur stimulerar vi läsandet på vår skola? Värderar vi läsandet i böcker respektive i andra medier olika? Varför och vilka argument har vi i så fall för detta?
• Vad läser vi själva och när? Vad läser eleverna?
• Hur använder vi den digitala världen för att stimulera en kontinuerlig språkutveckling?

Jag har ofta under mitt liv fått omdömet av andra att de ser mig som en kreativ person. Självklart har jag uppfattat det som en komplimang, att man tagit del av någon föreställning jag skrivit och regisserat, läst något jag skrivit eller lyssnat på någon konsert jag medverkat i. Självklart är det positivt att vara kreativ.

Är det då något man har eller inte har, en slags medfödd talang att vända och vrida på saker och ting? Eller är det en kombination av flera saker såsom medfödd nyfikenhet, en lång skolning som pågår alltjämt för att lära sig nytt, läsandet och ha fått träning i att vända på perspektiv, titta åt ett annat håll, se det hela ur någon annans synvinkel. Jag vet faktiskt inte vad som bidragit mest till att jag ses som en kreativ person.

Jag vet bara att det aldrig går att skriva ett manus utan att ha tillgång till ett språk där man hittar nyanserna. Hur fick jag det? Kom det av sig själv neddimpandes? Inte precis. Inte heller kommer man undan att göra en grundlig research inför minsta intervju eller artikel jag skrivit. Inte heller är texten klar bara för att man skickat in den innan deadline. Nejdå, den fortsätter att knådas tills den klarnat och de formuleringar som man själv var nöjdast med förmodligen strukits. Så är ofta det kreativa arbetet, ett samarbete med många och där man utsätter sig för andras värderingar. Min erfarenhet är att det alltid blir bättre än det där man åstadkom i ett första skede, hur genialt det än kändes. Det är inte allt som håller för närmare granskning dagen efter, hur kreativt det än kändes när man skrev.

Någon gång i benådade stunder har jag varit med i showsammanhang där vi skrivit låttexter tillsammans. Vi var sju och vi skrev en låttext på typ 20 minuter. Spader Dam, som gruppen hette, undrar nog fortfarande hur det kunde vara så enkelt. Var det just sammansättningen av personer? Var det tiden på dygnet som var extra gynnsam? Var det helt enkelt ett kreativt flow?

Under tretton år har jag tillsammans med två andra personer varit konstnärlig ledare för att skapa föreställningar i samband med att vår lilla stad i oktober ljussätter staden: ”Lights in Alingsas” Det svåraste i allt kreativt arbete är alltid att förnya sig. Vi gav därför oss själva några förhållningsregler:

• Föreställningen skulle vara nyskapande så att ingen jämförelse med tidigare års upplagor skulle kunna göras. Vi började alltid den kreativa processen med att ställa oss frågan: Vad har vi inte gjort?
• Föreställningen begränsades till 35-40 minuter
• Föreställningen skulle sträva efter att dansare, körer, instrumentalister, skådespelare med lokal förankring möttes. Den blev en slags mötesplats för konstnärer som inte vanligtvis samarbetade.

Och varför håller jag egentligen på med den här bloggen om kreativiteten kopplad till läroplanerna. Svaret är naturligtvis att jag tror att det är något oerhört viktigt att få delta i kreativa sammanhang och träna sin kreativa förmåga. För det finns gott om problem som behöver lösas och jag menar att vår kreativitet kan vara livsavgörande för mycket av det som ligger framför. Nej, jag tror inte att kreativitet är något som några har och andra inte och definitivt tror jag att den bör tränas.

En chefredaktör lärde mig när jag var mycket ung att ta första bästa idé när jag skulle skriva min text. Den lärdomen har jag haft stor nytta av. Till exempel är den här texten ett resultat av den lärdomen.