Namn: Helena Hötzl Setterström
Bakgrund: Konstnär och illustratör med utställningar i bland annat Budapest (2008) och flertalet i USA, bland annat för World Art Foundation och upprepade utställningar på Gallery 9 i Los Angeles. Ateljén finns i Spinneriet i Lindome och sedan 2018 bor Helena Hötzl Setterström i Lerum.

Vad tänker du när du hör orden ”kreativ/kreativitet’? Varför är det viktigt?

– För mig är kreativitet livsviktigt!
Människor jag möter säger ofta att de inte har förmågan men jag anser att alla har den på ett eller annat sätt. Om man tänker på det så är det väldigt enkelt. Att utveckla den kreativa delen av hjärnan är nödvändigt i dagens stressiga och kravfyllda samhälle. Kreativitet är också återhämtning av energier i min värld. Att få en egenstund.

I allt det kreativa får du återhämtning från stress, från saker som kanske är jobbiga. Även saker som är kul kan ta energi. Men i den kreativa stunden är du för dig själv och på så sätt skapar du ny energi och kraft.

Kreativ är väldigt mycket om vi tänker på ordet. Och jag skulle vilja säga att vi är kreativa i vår vardag och i situationer. Det kan handla om allt från att ställa i ordning porslinet i köksskåpet till att möblera om i hemmet eller laga mat. Om man ser det enklelt så är vi kreativiva om vi så står vid spisen och lagar en maträtt utan recept.

Utifrån ditt perspektiv som konstnär, hur fungerar kreativiteten i det sammanhanget?

– Jag skulle vilja säga att jag alltid är kreativ. Jag befinner mig i kreativa stunder hela tiden. Jag hade några år där allt rasade i livet och många nära personer runtomkring mig dog. I den stunden lärde jag mig vad kreativiteten som konstnär gjorde för mig. Den var läkande.

Oavsett på vilket sätt du är kreativ, om du skapar en tavla eller ett smycke eller spelar en gitarr så finns det i kreativiteten en läkande kraft för oss.

Även färger, har det visat sig, påverkar vårt cellminne, den hårddisk i vår hjärna som sparar alla bilder vi får se under livet. Allt stannar kvar i cellminnet. Genom att måla med glada starka färger så finns en läkande kraft.

Du har ju också arbetat i skolan, har du någon spaning/fundering att dela med dig av när det kommer till kreativitet. Hur tar sig skolan an uppdraget som finns i läroplanerna, att eleverna ska utveckla kreativa förmågor?

– Jag var vikarie och jobbade med alla barn, från blöjålder till högstadium under en period. Men mest jobbade jag med barn med speciella behov och då ibland barn som fick ur sig mycket aggressioner vilket jag fick hantera – det handlade om både slag och sparkar. Då måste man vara kreativ, att kunna vända en situation som var outhärdlig till att bli rolig. En kille fick utbrott i klassrummet och då kan man inte bara stå där utan du måste få honom att slappna av. Som resurslärare var det bara att få honom att hänga med mig om det blev för stökigt och ta med honom ut i naturen eller försvinna in i ett annat rum för att måla eller göra något annat.
Då behövs det att man är kreativ.

Jag tycker dock att de flesta skolor förstått vikten med att kreativitet är viktigt för barn och ungdomar. Jag skulle vilja säga att det är A och O för att orka studier och de höga krav som finns i dag.
Måla, sy, laga mat och meditera är saker som funnits på vissa av de skolor jag varit på. Meditationsstunden var uppskattad då barnen fick en stunds reflektion och återhämtning.

– Man måste förstå att kreativitet är viktigt för utveckling och återhämtning av energi.

När jag för några år sedan intervjuade forskaren och professorn Anne Bamford betonade hon att IKT hör ihop kreativitet och estetiska lärprocesser.

Jag som haft olika roller kopplade till det vi benämner IKT och som professionellt arbetar med kreativa processer tänker ibland att jag skulle vilja byta ut ordet IKT mot ordet kreativitet. Jag funderar på om det skulle bli någon skillnad, om vi skulle se andra saker om vi helt enkelt ersatte ordet IKT med ordet kreativitet? Inte vet jag, jag bara provtänker här på min blogg.

När jag intervjuade Anne Bamford gjorde jag det via Skype och spelade in intervjun med hjälp av min mobil. Det blev ett samtal om vikten av hög konstnärlig kompetens i skolan, om hur lärares konstnärliga kompetens betonas i olika länders lärarutbildningar – och IKT.

– Människan har en naturlig artistisk förmåga och som barn använder vi denna till att lära oss saker. Bristen på konstnärlig stimulans och den ofta låga kvalité som möter i skolan gör att den naturliga artistiska förmågan hindras från att vidareutvecklas. Detta är olyckligt eftersom det finns stark vetenskaplig evidens för att konstnärlig utbildning – i och genom konstarter – i hög grad behövs för att stimulera och fördjupa lärandet. Inte minst genom sina kreativa inslag. Men då behöver den vara av hög kvalité och finnas för alla elever.

En viktig faktor förefaller vara den konstnärliga kompetensen hos lärarna. Ofta efterfrågas den inte som grundkompetens för att bli lärare:

– Det är inte ovanligt att de som ska bli lärare kommer till utbildningen och då inte själva har läst en enda bok, berättar Anne. Konstnärlig kompetens ges då som ett kortare samlat moment och var börjar man då?

– I Kanada tar lärare en magisterexamen. Under utbildningen får de blivande lärarna  erfarenhet av musik, teater, bildkonst, dans och själva vara med om kreativa processer. Något de sedan kan använda sig av och känna igen som färdiga lärare.

– Det är också väldigt viktigt att den digitala tekniken, IKT, sätts in i det kreativa sammanhanget, att lärare i estetiska ämnen får tillgång till och utbildas på detta område.

I Finland, där lärarutbildningen är fem år, krävs det att en blivande lärare i naturvetenskapliga ämnen även läser konst och att en blivande lärare i estetiska/humanistiska ämnen också läser en kurs inom det naturvetenskapliga fältet. Finlands sätt att utbilda sina lärare leder till kreativa lärare, menar Anne Bamford. Men måste man som lärare alltså intressera sig för konstnärliga ämnen?

– Det är inte nödvändigt att själv utöva ett konstnärsskap men man måste som lärare ha en insikt om kreativitetens betydelse för lärandet. Man måste se till att möjligheter ges till att uppgifter kan besvaras med konstnärliga medel, framhåller hon. Det måste finnas ett rikt material och verktyg till detta. Att i matematik göra en digital presentation, en film, bygga modeller, skapa ett drama – att se till att sådant material finns tillgängligt och uppmuntra kreativa sätt att ta sig an uppgifter, det är en insikt man behöver ha som lärare – oavsett vad man undervisar i, understryker Anne Bamford. Kärleken till konst, den bör man få möta i skolan!

– Konsten har ett egenvärde och ett högre syfte, nämligen att se till att barnen får blomma och att vi lever våra liv fullt ut.

”En fågel kan inte flyga utan två vingar”

Monica Esborn

Att skolan är en kulturell mötesplats, att eleverna ska hämta stimulans ur kulturella upplevelser och att skolan ska stimulera elevernas kreativitet – det står i läroplanen. Hur påtagligt detta är i vardagen för lärare och elever kan säkert variera. Jag kan bara säga att i min vardag har jag glädjen att möta detta dagligen. Jag arbetar som musiklärare på ett estetiskt program och just nu håller vi på och förbereder en föreställning som ska framföras på invigningen av Lights In Alingsås i stadens stora arena. Tillsammans har elever och lärare skapat koreografier, musik och arrangemang som nu intensivt förbereds för att allt ska bli så bra som möjligt. Ibland har läraren en i färdig koreografi eller ett körarrangemang som övas in med eleverna. Ibland skapar eleverna själva inom givna ramar och ibland sker detta i ett kreativt samspel. Vägen dit kan ofta vara knölig och gropig men lika ofta kan det vara som att cykla i medvind. 

Vad är det som gör att det känns som att man har vinden i ryggen? Vad är det för mekanismer som är viktiga att förstå för att kreativitet och samspel ska fungera?”Skolans mål är att varje elev stärker sin tilltro till den egna förmågan att själv och tillsammans med andra ta initiativ……” Nånstans här finns nog ändå kärnan, tror jag – tilltron till den egna förmågan, själv och tillsammans med andra. Det gäller ju eleven, men också läraren. Erfarenhet, kunskaper och färdigheter är ju nödvändiga, men tilltron till den egna förmågan och tillit till omgivningen är en grundförutsättning som måste skapas en miljö för. 

”Jag kan absolut inte komponera musik” sa eleven för ett halvår sedan till mig. ”Det är klart att du kan, du vet inte om det bara än”, sa jag. Och nån typ av tillitsfull miljö har nog infunnit sig, eftersom denna elev nu skrivit musik som ska användas i en professionellt producerad film. 

När jag igår besökte ett av mina barnbarn, som snart fyller tre år, berömde jag en teckning hon ritat och som satt uppsatt på väggen. ”Vad fin”, sa jag. ”Jag vet”, sa hon.  Och där och då tänkte jag, att den där självklara tilliten finns ju med från början, när vi som små barn lär oss gå, sätter ord på ting och skapar nya saker. Vad händer sedan? Vart tar tilliten till den egna förmågan vägen? Att själv och tillsammans med andra… 

Hur tar vi hand om detta i skolan?  Det som det ju står om i läroplanen. Detta är dagens fundering för mig. Just nu känns det tacksamt, i det sammanhang jag får vara i. Men det skiftar, såsom livet och tillvaron gör. Det är fredagkväll och jag ska laga lite mat, vara lite kreativ. Om min fru säger ”Vad gott” tänker jag svara ”Jag vet”!

​​​​​​​Lennart Esborn ​​​ Musiker och ​​​​​​​​Musiklärare Alströmergymnasiet, Alingsås

De stora undersökningarna om kreativitet är gjorda på 1960- och 1970-talen. En sak kan sägas direkt, kreativitet är inte något man antingen har eller inte. Det har inte med talang och inte med intelligens att göra. Däremot har det med förmågan att leka att göra och att förstå skillnaden mellan stängt och öppet sinne, modus. Kreativitet är ett sätt att arbeta. Komikern John Cleese har i en föreläsning som finns på nätet, beskrivit kreativitet utifrån eget perspektiv men också forskning som gjorts bland annat på Berkley. Nedan följer en sammanfattning av innehållet.

Stängt modus – vardagligt arbetsliv

I ett stängt modus är vi aktiva och omgivna av mycket arbete som ska göras. Det kännetecknas av ett visst mått av press. Nervositet, spänning och oro hör till vårt stängda modus. Vi är effektiva och målinriktade, i vissa skeden till och med maniska och otåliga på oss själva. De flesta av oss känner igen detta från vårt vardagliga arbetsliv. I ett stängt modus sker mycket – men vi är inte kreativa. Ju mer press – ju mindre kreativitet.

Öppet modus – en lekfull oas av begränsad tid  

 Ett öppet modus kännetecknas av att där finns en avslappning, mindre av målinriktat arbete men mer eftertänksamhet. Stämningen är närmast uppspelt och just att vara inställd på att se humoristiskt på saker och ting gör att vi blir mer lekfulla. Detta är en lekfullhet som väcker vår genuina nyfikenhet. Ett öppet modus behöver avgränsas i tid och rum. Precis som leken, starta vid en viss tidpunkt och avslutas vid en viss tidpunkt. Tid är en avgörande faktor.

Det är viktigt att kunna växla mellan öppet och stängt modus, det vill säga, veta när det är tid för kreativiteten att bubbla och när det är dags för genomförande, det vill säga vara effektiva och målinriktade. Oftast befinner vi oss i ett stängt modus.

Plats och tid  

Kreativt arbete behöver ges plats, både fysiskt, i rummet och för skolans del, på schemat. Kreativt arbete behöver en tydlighet. Det är ofta bättre att sprida ut tiden på flera tillfällen än att samla ihop det till ett långt pass. 90 minuter har visat sig vara ett lagom omfång. Tiden får dock heller inte blir för knapp. Det är en viss omställningstid från vårt vanligtvis stängda modus till det öppna. Impulsen att ta tag i någon liten, oviktig sak som det är bråttom med och som man kan göra på studs, kan vara stark när alternativet är att försöka sig på att göra något viktigt utan tidspress och som man inte vet vad det ska bli. 30 minuter är alltså för kort tid eftersom det då ofta är dags att bryta just som avslappningen och det öppna modus har infunnit sig. Den första stunden kan präglas av en viss oro och rastlöshet. När den lagt sig finns förutsättningarna för att kreativiteten kan komma loss. Oavsett så behöver man ofta en paus efter 90 minuter.

Tiden i oasen                                                                                                               

Vår målinriktade skolning och vana vid effektivitet gör att vi gärna snabbt vill bli klara. Det visar sig dock att om vi är ute efter att hitta de ännu otänkta tankarna och de nya idéerna, originalitet helt enkelt, så hänger det ihop med hur länge vi orkar arbeta med problemet. Ju längre tid man ger sig tid att bolla utifrån olika strategier, till exempel att tänka i sidled innan vi ger oss i kast med själva problemlösningen, göra associativa sammansättningar och se vilken ny mening det kan ge, ju längre tid vi leker, desto bättre resultat. Stanna kvar! Håll ut!

Att hålla fokus på problemet och även när man låter tankarna fara återföra dem till huvudspåret, är viktigt. Det är heller inte säkert att den nya idén dyker upp omedelbart i anslutning till tiden i oasen. Den kan komma som en blixt från en klar himmel vid något annat tillfälle. Men den kommer. Detta är tillfället då innovation är möjlig, en aldrig tidigare tänkt tanke eller prövad idé kan ta form.

Självförtroende – motsats till rädslan för misslyckandet!   

Rädslan för att något misstag ska begås är ett effektivt hinder för kreativiteten. Precis som i leken kan vad som helst hända, ingenting är rätt eller fel i det här läget. Vi experimenterar, vänder och vrider på tankar och idéer. Vi förstärker och bygger vidare på varandras idéer och är noga med att inte värdera något eller någons idéer med kritiska omdömen. Vad händer om… är en bra inledning att använda. Under tiden i oasen finns utrymme för att säga ologiska och felaktiga saker. I en tramsig, jamsig ordlek finns kanske plötsligt genombrottet, en ny idé.

Humor                                                                                                                       

Det snabbaste sättet att förflytta oss från det stängda till det öppna modus är med humorns hjälp, därför är skratt och skämtsamhet ett viktigt inslag i kreativa processer. Allvar och humor passar utmärkt ihop, däremot fungerar högtidlighet och hierarkier dåligt ihop med humor. Den är ofta ett hot mot människor som tar sig själva på stort allvar, som ser sig som oersättliga eftersom man med humor kan sticka hål på uppblåsthet och stora egon. Humor är en viktig del av kreativiteten eller leken och som vi behöver använda för att lösa problem. Så långt John Cleese föreläsning.

Reflektera Rektor Lärarlaget

”Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt deras vilja att pröva och omsätta egna idéer i handling och lösa problem”. Fundera tillsammans över orden i läroplanens text.

Diskussionsfrågor

• Hur definierar du/ni ordet ”kreativ”?
• Hur övar ni kreativt tänkande på er skola? Med eleverna? Med er själva?
• Hur kan ni öva upp en kultur av delande kollegor emellan?
• Hur kan man fördjupa ämneskunskaper med hjälp av de estetiska uttryckssätten?

Ett ord som hör ihop med kreativt arbete är ordet process. När vi ser ett förlopp som en process så är vi mer öppna för vad som händer längs vägen, mer benägna att lyssna in och till och med avvika från vår ursprungliga plan.

Den traditionella skolan anses av vissa forskare till och med stå i vägen för att utveckla ett kreativt tänkande. Det starka fokus som finns på att hitta rätt svar ger litet utrymme till tänkande i olika riktningar, divergent tänkande, vilket är kännetecknande för kreativa processer som behöver tränas.

Den svenske professorn i pedagogik vid Stockholms universitet, Lars Lindström, betonar processens betydelse. Han visar att de estetiska processerna kan tillföra ett divergent eller kreativt tänkande till det målstyrda, konvergenta, det som vi har så mycket av i skolans värld.

I en process tillåts och uppmuntras till synes felaktiga tankar att komma fram just för att bredda vår förståelse för hur människan tänker. Naturligtvis är det så att inom ett ämnesområde så finns det begränsningar för vad vi kan prata om i vilket sammanhang. Men grundinställningen är att det inom ramarna finns svängrum. Felaktiga svar bör snarast väcka vår nyfikenhet för tankarna bakom. En lekfull inställning där vi som lärare också bjuder på våra misstag gör att det skapas en laganda, en atmosfär där vi vågar och vill upptäcka mer.

En process stänger inga dörrar utan öppnar snarare nya.

Reflektera
Lärarlaget

Diskussionsfrågor:

• Fundera över när era elever får tillfälle att träna sig att tänka på olika sätt, divergerat.
• Hör denna träning till några specifika ämnen? I så fall vilka?
• Vilka möjligheter ser ni i att skolan både har tydliga mål och ska säkerställa en kreativ miljö?

Tankehattar och att tänka i sidled

Många är vana vid att som en kreativ start på ett område inleda med att brainstorma. Det är användbart på flera sätt, även om det på senare tid ifrågasatts om metoden är så kraftfull som vi trott. Lateralt tänkande, är en annan förmåga som kan prövas för att öva upp tänkande i olika riktningar. Edward de Bono, maltesisk läkare, forskare och författare myntade begreppet lateralt tänkande i boken The Use of Lateral Thinking som publicerades 1967. de Bono menade att det var viktigt att tillåta sig att vända och vrida på en frågeställning för att inte låsa sig i sitt tänkande.

Hans forskning som intresserade sig för gruppers effektivitet och för begreppet kreativitet, visade att genom att tillföra annan kompetens till en grupp ökade förutsättningarna för att oväntade – och nya – idéer kläcktes. Han utvecklade en strukturerad metod som är användbar när man behöver få igång sidledstänkandet, sex tankehattar att ta på sig. Det är dock viktigt, framhöll han, att vara fokuserad på samma sak i en grupp som tänker tillsammans.

• Vit hatt representerar objektiva fakta och information, ingen spekulation tillåts
• Röd hatt representerar den emotionella aspekten, känslor och intuition, kräver ingen motivering
• Svart hatt representerar svårigheter och söker risker, problem, svagheter och hot som motiveras logiskt
• Gul hatt representerar fördelar, styrkor och möjligheter som motiveras logiskt
• Grön hatt representerar det kreativa, och används för alternativ och nytänkande
• Blå hatt representerar processen, vad gruppen bör fokusera på och kanske nödvändiga förändringar i gruppens sammansättning.

Tankehattarna hjälper en grupp att på ett strukturerat sätt vända och vrida på sin frågeställning. Och även i det laterala tänkandet sker värderingen av idéer och tankar som man får syn på genom till exempel en tankehattsvända, först senare. Lekfullhet anbefalles.

Intervju med gymnasieläraren Maria Wingate

Namn: Maria Wingate
Bakgrund: Lärare i musik, svenska, konst- och musikhistoria och kulturhistoria på Alströmergymnasiet i Alingsås 1981-2018

Vad tänker du när du hör orden ”kreativ/kreativitet’?

Ett nyckelord som jag kommer fram till och som är kopplat till ordet kreativitet är nyfikenhet. Författaren Gunilla Bergström sa vid något tillfälle att hon delar upp människor i de som är nyfikna och de som inte är det. För mig hänger de begreppen ihop. Jag har byggt min undervisning på att jag själv är nyfiken på att lära mig saker vilket förhoppningsvis inneburit att även eleverna blir nyfikna. Jag menar att man inte får fastna i metoder utan testa allt! Att vara nyfiken på elevernas kunnande, platsen där man bor, nyheter, ja, är man nyfiken går det hela tiden att plocka in det som finns runtomkring, det som är aktuellt. Det är grunden för en kreativ undervisning.

Sedan finns det den delen som handlar om att eleverna själva ska skapa. I de sammanhangen behöver eleverna ha trygghet i gruppen, något som inte alltid går att åstadkomma. Om tryggheten inte finns är det svårt att få eleverna att våga leka, våga göra fel, pröva sig fram för att sedan förkasta det som inte fungerar. Stränga regler främjar inte kreativiteten. Inte heller att döma och bedöma. Att arbeta kreativt innebär i sig att man begår misstag och då får konstatera: så här blev det den här gången.

Varför är det viktigt med kreativitet?

Vid ett tillfälle hade jag glömt min planering för en lektion i svenska och blev tvungen att komma på något i stunden. Jag läste Stagnelius dikt, Endymion, högt för klassen och bad dem göra om den till en serie, en ruta för varje vers. Detta är bland de bästa lektionerna jag har gjort. Gestaltning, det har varit centralt i min undervisning. Vad är det för mening med litteratur om inte eleverna förstår vad de läser? Och det var dit vi kom med Endymion, alla förstod den när de arbetade med att göra om den till en serie. Det sätter sina spår hos eleverna när de får vara med om att gestalta på olika sätt, inte minst att dramatisera. Gestaltning, det är det jag har värnat om och eleverna har tyckt om att arbeta på det viset.

 Du var med och startade en kabaré på Alströmergymnasiet (1979-1993) där från början alla musikelever deltog. Min bild är att ni lärare som drev den var väldigt kreativa tillsammans. Hur ser du på arbetet lärare emellan för att utveckla det kreativa arbetet?

När vi jobbade med föreställningen började det alltid med att vi bestämde ett tema. Det är viktigt med begränsningar, ju fler avgränsningar desto bättre, är min erfarenhet. I de tidiga kabaréerna var det en kollega som skrev texterna som sedan vi musiklärare och en lärare i drama över det hela och skrev låtar och gestaltade.

Det sätt som vi jobbade med kabarén fungerade inte när programgymnasiet kom, istället har mycket inriktats på det estetiska programmet, där jag undervisat. De sceniska projekt vi skapade där handlade om att börja från scratch. Man har noll och ingenting och om några månader ska det finnas en föreställning. Med åren lärde jag mig att inte oroa mig, även om det är kaos dagen innan så blir det alltid bra! En av mina kollegor beskrev processen som en förlossning: det finns lägen när man vill gå därifrån men kaoset behövs, man ska inte vara rädd för det! Den som vill ha det perfekt hela tiden ska inte ge sig in i arbetet med sceniska projekt.

Jag menar att målstyrningen och mätandet är förödande för kreativiteten. Det tar tid att vara kreativ och tid är något jag tycker det blivit sämre med. Det är ju så att om eleverna ska producera en film så tar det mer tid än om jag går igenom samma material. Det behövs också tid för att misslyckas.

Samarbetet mellan oss lärare är naturligtvis en förutsättning. När vi började på 1980-talet, hade lärarna gemensamma raster och träffades över en kopp kaffe och pratade om annat än skolan. Det krävs en friyta för att lära känna varandra, ha roligt ihop och kunna börja spåna idéer. Dessutom tror jag det är viktigt att kunna välja vilka man vill jobba kreativt tillsammans med. Det var friare och vi gjorde det för att vi tyckte att det var roligt. Arbetet med kabarén gick att få in i den vanliga undervisningen, vilket var bra.

Estetisk verksamhet för alla elever är ju tyvärr borttaget men jag hoppas att vindarna vänder och att estetiska ämnen återkommer. För alla elever.

Monica Esborn