De gick den gymnasieutbildning som tydligast har ett kreativt innehåll, där man både enskilt och tillsammans deltar i och skapar i kreativa processer, nämligen estetiska programmet. Hur ser de på den utbildning de fick? Vad tycker de att de fick ned sig? Vad gör de nu? I tidigare inlägg har jag intervjuat läkaren Daniela Dahlbäck, artisten Simon Ljungman och musikskaparen Elias Erlandsson.

I dagens inlägg intervjuar jag Ludvig Ryman som arbetar som musikalartist och skådespelare i Stockholm.

Intervju med Ludvig Ryman

Arbetar som: Skådespelare och musikalartist

Bor: I Stockholm

Utbildning: Estetiska programmet med inriktning Teater på Alströmergymnasiet i Alingsås. Därefter Musikteaterskolan i Bjärnum och sedan (Balettakademins musikalutbildning i Göteborg.

–       Teaterinriktningen på gymnasiet var verkligen inte en självklarhet men jag är så otroligt glad över det för det gav mig så många vägar framåt. På utbildningen lärde jag känna många personer, bland annat en person som tog med mig till Alingsås Musikalteatersällskap, AMTS. När jag tittar i backspegeln så är det som om dörrar öppnats hela tiden och personer har peppat mig för att gå vidare, till exempel till folkhögskolan i Bjärnum. Jag sökte och jag kom in och fick uppleva det bästa året i mitt liv! 

–       2013 tog jag examen från Balettakademin i Göteborg och har frilansat sedan dess. Jag har varit runt överallt; på Liseberg, på Astrid Lindgrens Värld, i fria grupper och gör nu en 6:e produktion på Intiman i Stockholm. Hårt arbete, det är vad det handlar om.

Vad tänker du när du hör ordet kreativ/kreativitet?

–       Kreativitet är för mig lust och någon typ av frihet. Det är där jag är fri. Jag tycker det är spännande att utforska komiken, vad som är roligt för människor? Vad kittlar folk med komik? Kreativitet är en frigörande kraft som expanderar ju mer man nyttjar den. Och jag känner stor lust att fortsätta.

Är det viktigt med kreativitet?

–       Jag tror att kreativitet är oerhört viktigt. Om man tar bort sådana som jag som arbetar med kreativitet på ett professionellt sätt, så upplever jag att en del människor värjer sig för, kanske till och med är rädda för att använda ordet kreativ om sig själva. Men många är noga med vilka kläder de bär, att deras hem är vackert inrett, de har en känsla för det estetiska. Så enligt mig håller även den som inte ser sig som kreativ egentligen på med kreativitet hela tiden. Det estetiska och kreativa genomsyrar varje dag i alla liv, med ett eller flera uttrycksmedel.

–       Kreativiteten öppnar upp rum i oss som gör att vi vågar prova saker vi inte visste att vi kunde. För egen del är jag lockad av att gå vidare och utforska standup. Kreativitet är ett andrum från den intellektuella och samtidigt så kan det appliceras på fler områden. Det stärker ens självförtroende: Jag kan lära mig ett manus på 200 sidor, då borde jag kunna läsa in kunskaper även från andra områden. Det kreativa frigör att kunna ta min kunskap inom ett område och på ett kreativt sätt applicera det inom ett annat.

Du gick ju den gymnasieutbildning som tydligast har ett kreativt innehåll, där man både enskilt och tillsammans deltar i och skapar i kreativa processer. Hur ser du på det idag? Vad tycker du att du fick med dig?

–       Oj, så mycket jag fick med mig! Den största grejen för min del är upplevelsen av att jag fick en tillhörighet. Jag hittade mitt skrå av människor. Det fanns fler än mig som tyckte om att undersöka det här med att vara rolig inför andra. Tekniskt lärde jag mig en massa saker. Det som är påtagligast är det här med att våga, att våga testa saker. Att det inte är farligt att göra fel och modet att allt inte alltid måste bli rätt. Misstag och att våga, så viktiga ingredienser i ett konstnärligt liv, eller i allas liv! Men framförallt att jag fann tillhörigheten, mitt gäng.

Är det någon fråga kring kreativitet som du tycker att jag borde ställa eller som du skulle vilja säga något om?

–       Att vara musikalartist, att vara en skådespelare är ett arbete. Bakom varje framträdande ligger så mycket hårt arbete, träning och reflektion över hur man kan utvecklas vidare. Jag gissar inte bara, jag tar aktiva och grundande beslut.

–       På senare år har jag även reflekterat över hur viktig leken är. Att barnet i mig, lusten och leken, får ta plats. Jag tror att det är något vi alla som människor kan gagnas av att få med det tidigt i utbildningen. 

–       Någon av mina klasskamrater blev polis, en annan jurist och när vi pratar med varandra, vilket tyvärr blir alltmer sällan, så säger även de som valt en annan inriktning att de fick så mycket med sig från sin teaterutbildning. De uttrycker att de blivit förberedda på att stå inför en grupp och hålla föredrag.

–       En regissör som jag jobbade med sa till oss i ensemblen: ”att vara skådespelare är att mot betalning känna lust”. Skådespelarens arbete handlar på ett sätt om eskapism, att få människor att lämna vardagen en stund och få ha kul och skratta. Med det sagt: barn ska få leka så länge som möjligt. Och vi vuxna kanske ska försöka vara barn ibland.

”Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där”.
Kapitel 1 i Lgr11 och Lgy11, rubrik Förståelse och medmänsklighet

I den ibland dystra bild som målas upp av den svenska skolan som helhet finns det en signal som sticker ut och kanske överraskar. Eleverna trivs. Självklart behöver fokus riktas mot och insatser göras för att bryta negativa trender, inte minst för att några ska vilja bli lärare framöver. Om vi stannar något vid att eleverna trivs, skulle det kunna vara något att bygga positiva cirklar kring?

Läroplanens intentioner om skolan som en social mötesplats förefaller vara på god väg. Eleverna vill komma till och vara i skolan. Däri ligger möjligheten. Att mitt i de sociala världar de bygger väcka intresset för att lära sig. Skolans kunskapsuppdrag är givet och inget vi kan tumma på.

En av de saker som lyfts fram i den svenska skolan är bristen på ordning. Att elever kommer för sent, stör, att det är högljutt och stökigt och att attityderna ibland kan vara allt annat än vänliga. Det är saker i arbetsmiljön som inte främjar lärande och kunskapsutveckling och som minskar trivseln.

Hur kan vi arbeta för att skolan blir en bra arbetsplats både för eleverna – där förutsättningarna för lärande och lusten att lära stärks – och för lärarna och där vi skapar goda attityder till varandra? Kan teater vara ett bra sätt?

Teater som ett verktyg för att skapa en god arbetsmiljö?

Professor Anne Bamford är ju lite av en återkommande röst efter en intervju jag gjorde med henne till den bok som Ulla och jag då såg framför oss. Nu blev det en blogg men det är en annan historia. Anne Bamfords forskning visar att teater kan användas som metod. Det visar också ett projekt kopplat till Umeå universitet där man arbetade med teater och ungdomar som hamnat utanför skolan. Ungdomarna delades in i tre grupper, en grupp fick skapa egen teater, en fick se teater och en grupp blev utan teaterupplevelser. I den grupp som blev indragen i teatersammanhanget förändrades attityden till andra. I de två kontrollgrupperna, skedde inte denna förändring av attityder. Även hjärnforskning har visat på teaterarbetets möjligheter inom området.

Hjärnan och träning av socialt samspel

Enligt professor emeritus, Rolf Ekman, som jag intervjuade för boken, förefaller det som om hjärnan behöver träna det sociala samspelet något som sker genom att delta i en teateruppsättning. Teaterns krav på att samarbeta, att använda språket och att ha roligt stöder utvecklingen av vår emotionella intelligens, ”den sociala hjärnan”.

Läroplanen säger att skolan ska vara en kulturell mötesplats och mycket arbete pågår redan på såväl regional nivå som ute på skolorna, inte minst genom Skapande skola. Så hur gör vi då? Hur kan vi använda kunskapen vi har och styrningen läroplanen ger för att fortsätta utvecklandet av vår skola till en mötesplats för kultur?

Konstnärer i skolan

Att ha långsiktiga samarbeten med personer som är verksamma inom något konstnärligt område är en viktig nyckel. Frågor vi behöver besvara innan ett samarbete inleds är vad vi vill med samarbetet, vilka former det ska ges och hur länge ska det pågå.

Det är alltså av största vikt att själv få vara aktiv deltagare i processen. Det räcker inte att se en teaterpjäs då och då utan eleverna måste involveras i skapandet.

Därför att det är när vi gör och upplever den kreativa processen inifrån, när den leds av någon som har detta specifika kunnande, som vi förstår hur den går till. Vi behöver få egna erfarenheter visar Anne Bamfords forskning.

Träning i kreativt tänkande

Förutom träningen i socialt samspel så är poängen med att tillägna sig ett kreativt tänkande och arbetssätt att det rätt vad det är, i något helt annat sammanhang gör att man ser kopplingar och kanske kan det då uppstå något helt nytt. Rentav en innovation Det kan handla om att se en lösning av ett litet men viktigt problem. Eller få en tanke med Nobelprishöjd. Och allt däremellan.

Genom estetiska uttryck övar vi upp vår förmåga till sensibilitet och får fler nyanser att använda i vårt samspel med varandra. Världen förändras hela tiden, det är en av de saker vi vet med säkerhet och även ett av skälen till att det är viktigt för morgondagens vuxna, eleverna vi möter idag, att ha tillgång till så mycket av sin kapacitet på detta område som det överhuvudtaget är möjligt. Att vara och förbli kreativa för att kunna identifiera och lösa problem vi inte ens kan formulera och göra det tillsammans med andra, kommer att vara en viktig kompetens för framtiden.

Läroplanen säger att det ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse värden som ligger i kulturell mångfald. Vi behöver verktyg för att varsamt och med nyfikenhet lotsa varandra till en ökad förståelse för ”den andre”. Vi behöver lära känna varandra och där är teater ett verktyg.

Reflektera
Rektor

I Lgr11/Skolans värdegrund och uppdrag står att ”skolan är en social och kulturell mötesplats”.

Frågor att ställa sig

• På vilket sätt fungerar din skola som kulturell mötesplats?
• Hur möjliggör du ett regelbundet erfarenhetsutbyte mellan dina lärare?
• Hur och när kan dina lärare lära av varandra? Ge konkreta exempel.
• Med tanke på det förtydligade uppdraget att estetiska uttryck ska genomsyra alla ämnen och hela skolan, hur gör ni konkret på er skola? På vilket sätt tar ni vara på det som estetiska lärare kan tillföra?
• Inventera vilka egna resurser som finns på er skola i form av personer, kunnande, idérikedom, traditioner? Vad behöver utvecklas vidare?
• Behöver resurser tillföras utifrån, som till exempel ekonomi, personer, Skapande skola?
• Vilka långsiktiga samarbetsytor finns på skolan och mellan skolan och institutioner?

Under många år var jag med i musikgruppen American Roots Session Band, en grupp som spelade musik från den amerikanska södern, Oh, Mary don’t you weep, Eyes on the prize, Keep on the sunny side, Jacob’s ladder, We shall not be moved, I’ll fly away, I’m on my way, Will the circle be unbroken.. Musik i skärningspunkten mellan blues, country och gospel. Det var lite förvånande åtminstone, för mig själv att jag, kom med i den gruppen med tanke på att jag mest sysslat med klassisk musik och jazz. Hursomhelst bildades gruppen som ett projekt under Lights in Alingsås, där jag i 13 år varit konstnärlig ledare för en av scenerna. Nåväl, repertoaren var egentligen inte min vanliga men vad mycket jag lärde mig: om den amerikanska medborgarrättsrörelsen, om att många omtyckta melodier har kyrkliga rötter, att kvinnor och män spelade tillsammans i orkestrarna där, att musiken varit så viktig för att skapa identitet och i kampen för frihet.

Jag tittade precis på American Song Contest – en nyskapad variant av European Song Contest – och inser att identitetsskapande är en viktig ingrediens i musikhändelsen. Kul att svenskar varit med att ta musiktävlingen till andra sidan Atlanten och kul att se hur den utvecklats i denna nya miljö.

Jag är övertygad om att de estetiska uttrycken och inte minst musiken kan bidra på så många sätt för att fördjupa undervisningen i skolan. I dagens blogginlägg finns förslag på en mall man skulle kunna använda sig av. Jag har valt rasism och klimatförändringar som tema därför att – även om orden blivit närmast uttjatade – så är det viktiga områden.

En mall

Är det bara i de estetiska ämnena som man kan arbeta med identitetsskapande? Nej, vi tror inte det. Men genom att arbeta med de estetiska uttryckssätten kan vi få en ny dimension i de övriga ämnena.

På så sätt slår vi tre flugor i en smäll: Kunskaper förvärvas, de estetiska uttrycken övas/sinnena involveras och man arbetar med värdefrågorna på samma gång. En mall är bra att använda, så att alla delarna kommer med: Tema presenteras, kunskapsstoffet som ska inhämtas, vilken värdefråga man ska arbeta med, ämnen som ska delta och vilka estetiska uttryck som ska användas.

Den här mallen kan användas på vilket tema som helst, i alla ämnen. Det viktigaste är att ingen av punkterna hoppas över. Åtminstone ett estetiskt ämne ska vara med. Det är viktigt att de estetiska ämnena inte bara blir en illustration, utan också tillför en extra dimension till ämnet.

Vi leker med tanken att vi ska arbeta ämnesövergripande med temat rasism. Då använder vi mallen såhär:

T ema: Rasism

Kunskapsstoff: – Apartheid i Sydafrika. Den nya konstitutionen som betonar de mänskliga rättigheterna eller
– Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen i USA under 1950-talet. Rosa Parks eller – Slaveriet i USA.

Värdefråga: Medmänsklighet.

Involverade ämnen: – Bild
– Musik
– SO
– Svenska

Estetiskt uttryck: – Gör ett rollspel om en ögonblickssituation i något av de ovanstående kunskapsområdena. Låt eleverna, i smågrupper, välja vad de vill gestalta.
– Skriv en dikt/novell på temat, om någon situation du själv upplevt bär du själv eller någon annan har blivit utsatt.

– Be musikläraren leta upp melodier som lämpar sig att skriva nya texter till. På musiklektionerna skriver eleverna texter med inspiration av ovanstående tema. När detta moment är klart spelas låtarna i ensemble på musiklektionerna med sång och komp till. Målet är viktigt för motivationen, låt eleverna framföra låten för någon. Det behöver inte vara i ett stort sammanhang, det räcker med några minuter för klassföreståndare eller mentorer, för SO-läraren, för rektor. På det sättet får eleverna chans att visa en annan sida av sig själv för klasskamraterna och för skolans personal.

Låt oss använda mallen på ett annat tema i NO, SO, bild, musik och träna inlevelseförmågan. De estetiska uttrycken kan anpassas efter de estetiska lärare som vill vara med i temat, Passar det bättre med hem- och konsumentkunskap eller slöjd, välj det! Resurser eller elevernas önskemål kan vara annat att ta hänsyn till.

T ema: Klimatförändringar.

Kunskapsstoff: – Stormar och oväder, vad beror de på?
– Effekterna av orkanen Katrina i New Orleans. Visa utdrag ur tv-serien Treme som handlar om hur befolkningen klarade katastrofen, mycket med hjälp av sin kultur och musik. Prova att beställa den via utbildningsförvaltningens AV-central, så hamnar ni inte i svårigheter med rättigheter.
– New Orleans betydelse för den musik som växte fram där.

Värdefråga: Inlevelseförmåga och förståelse.

Involverade ämnen: – Bild
– Musik – NO
– SO

Estetiskt uttryck: – Hur kan man i en bild gestalta känslan av katastrof och total brist på kontroll i en översvämningssituation?
Arbeta tillsammans med bildläraren:
Hur kan eleverna använda olika bildtekniker i sin gestaltning?

Fotografera bilderna som skapats, sätt musik till och gör en utställning – kombinera gärna digitala och analoga inslag.
En utställning med fakta och känsloupplevelser sida vid sida?
Arbeta tillsammans med musikläraren:
– I musiken kan man arbeta med framväxten av den tidiga jazzen i New Orleans, den som är grunden för mycket av vår moderna musik. I tv-serien Treme finns fina exempel på begravningsmusik som kan vara grund för diskussioner i klassen. Får man spela rytmisk musik och dansa på en begravning?

Kanske kan musik från New Orleans finnas med i bakgrunden under utställningen?

När jag intervjuade professor Anne Bamford, så underströk hon vikten av hög konstnärlig kvalitet i de estetiska ämnen som eleverna möter. Det och att det råder ett klimat som gör det möjligt för eleven att våga försöka, igen och igen och igen. Ett sådant klimat, en sådan atmosfär i ett klassrum och i en skola, främjar kreativitet, menar hon.

Lars Lerin – ett exempel

Så ser jag Lars Lerins senaste målarprojekt, serien ”Vägen ut” och ser ett strålande exempel på just detta. Konstnären Lars Lerin ger sig tillsammans med en grupp människor han träffat under tillfrisknandet från sitt missbruk ut på en målarresa. Målaradepterna ges olika teman, kraschen, förlåtelsen, vägen framåt… De målar under mästarens uppmuntrande och oerhört konstnärligt kunniga ledning sina bilder. Varje tema avslutas med att de visar ett alster och berättar något om det för varandra. Resan avslutas med en konstutställning på Lerinmuséet i Karlstad. Det jag ser är en genomtänkt, pedagogisk modell där det finns ett tydligt slutmål: att det som skapas ska visas upp för en verklig publik!

Flera av deltagarna beskriver att de också genom målarresan på ett positivt sätt utvecklats som personer, att de vuxit, att de känner att de blommar, att de vågat. Just precis de här sakerna som skicklig pedagogik kan åstadkomma. Med värme och respekt hör man Lerin samtala med var och en om det som växer fram på duken. Till värmen som utvecklas i gruppen bidrar i allra högsta grad Lars Lerins make, Junior. Tillsammans visar de två på ett ledarskap som är generöst, tillgängligt och mycket kunnigt inom sina områden.

Hög konstnärlig kvalitet – samarbete med en riktig konstnär

Tänk om alla skolor på allvar knöt skickliga konstnärer till sig och då är långsiktiga samarbeten A och O, enligt professor Bamford, inga projekt. Vilken kvalitet skulle infinna sig om vi lät alla våra barn och elever ständigt ingå i liknande konstnärliga kretslopp som Lars Lerin i sina produktioner skissar? Hög kompetens, skicklighet och värme, så fantastiskt att se!

Jag tänker också att vi pratar mycket om att vi inte får glömma bort värdegrunden och hur trött man än kan bli på det ordet, den är viktig. Utan den på plats åstadkommer vi väldigt lite och det gäller även våra arbetsplatser om vi tänker efter. Klart det finns en värdegrund. Vem jobbar bra och vill bidra om man till exempel utsätts för utfrysning? I Lerins grupp är det dock inte något som pratas fram utan något som blir tydligt i bemötandet. Är det så här värdegrunden gestaltas? Ja, det skulle jag säga.

Går det då att bedöma konstnärlig skicklighet? Den frågan har väl ännu inte besvarats men i varje fall professor Anne Bamford menar att det låter sig göra. Och kanske är frågan inte besvarad eftersom de som skulle kunna ha något att säga i ärendet förhoppningsvis är upptagna med att utveckla sin konstnärliga egenart. Genom flit och disciplin, precis som i idrott! Enligt Anne Bamford finns det inte en enda nobelpristagare som inte också är skicklig i någon konstnärlig disciplin. Jag har inte kollat men det skulle inte förvåna mig.

Det står mycket i våra styrdokument för skolan. Frågan är hur ofta vi gemensamt reflekterar över vad som står där? Om jag inte fått för mig att ställa mig frågan om hur de estetiska ämnena är tänkta att existera i helheten och nördat in mig på kreativitet kopplad till läroplanerna – ja, då hade jag nog inte läst kapitel 1 och 2 så noggrant. Men förutom i kursplanerna så står det en hel del intressant där.

Kapitel 1 och 2

”Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar”. (Kapitel 1 i Lgr11, rubrik Förståelse och medmänsklighet)

”En trygg identitet och medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder.” (Kapitel 1 i Lgy11, rubrik Förståelse och medmänsklighet)

Ur några kursplaner

I Lgr11, står följande i kursplanen och presentationen för ämnet musik:

”Musik finns i alla kulturer och berör människor såväl kroppsligt som tanke­ och känslomässigt. Musik som estetisk uttrycksform används i en mängd sammanhang, har olika funktioner och betyder olika saker för var och en av oss. Den är också en viktig del i människors sociala gemenskap och kan påverka individens identitetsutveckling”.

I presentationen för slöjdämnet står det så här:

”Slöjd innebär manuellt och intellektuellt arbete i förening vilket utvecklar kreativitet, och stärker tilltron till förmågan att klara uppgifter i det dagliga livet. Dessa förmågor är betydelsefulla för både individers och samhällens utveckling”.

Vi går vidare till bildämnet:

”Bilder har stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden. Vi omges ständigt av bilder som har till syfte att informera, övertala, underhålla och ge oss estetiska och känslomässiga upplevelser. Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet…”

Det nya hemlandet

Journalisten och författaren Mustafa Can skriver i artikeln med rubriken ”Jag är sjukt svensk” (Aftonbladets kultursida, 5 juni 2014)

”Mina tankar drogs till hur jag som sjuåring, på min första skolavslutning, genomfors av en sinnesrörelse så kraftfull att jag trodde mig kunna lyfta vid minsta åtbörd med kroppen när de första ackorden av ”Den blomstertid nu kommer” strömmade från orgeln…

Jag fick ett annat språk med Heidenstam och Hjalmar Söderberg, Elin Wägner och Strindberg, Gunnar Adolfsson, Jan Fridegård, Gunnar Ekelöf, Eyvind Johnson och Vilhelm Moberg, Harry och Moa Martinson, Ivar Lo och AnnCharlotte Alverfors, Dan Andersson och Lars Ahlin, Sonja Åkesson, Aino Trosell och Kerstin Ekman…

Alla dessa bönder och knektar, all denna hunger och upproren, bygdespelen, forsen, masugnarna, malmen och skogen. Utvandrarna, industrins framväxt och de barnrika statarlängorna, lungsoten och rallarlivet, fähus och loge. Och naturen, sjöarnas skyblå vatten med solskenets gullblänk över böljorna, den tunga doften av besk grankåda och sött björklöv, sommarens första smultron och septembers rödblossande lingontuvor.

Genom främst den svenska arbetarklasslitteraturen kom jag landet och dess själ närmare. Historien och landskapen förvandlades till talande pusselbitar i en större berättelse där även jag – främlingen – nu ingick”.

Kanske finns det något viktigt i den här kärleksförklaringen Mustafa Can ger till det nya landet som inspirerar till att bjuda generöst på det som finns av musik, sånger, litteratur och poesi. Kanske nyfikenheten kunde få leda resan där vi utforskar världen tillsammans och samtidigt bygger vår identitet som enskilda.

Reflektera
Lärarlaget

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns skrivningar om bland annat deltagande i samhällets kulturella liv. Detta finns också i den gällande läroplanen. Hur kan man arbeta vidare med detta?

Diskussionsfrågor

• Vilka traditioner finns redan på din skola?
• Finns det andra att införa?
• Börja gärna i liten skala så att det inte växer er över huvudet. Viktigt är att både estetiska lärare och lärare i andra ämnen är representerade. Hur kan man arbeta fram små samarbeten som är enkla att genomföra, mellan ett par, tre lärare?
• Hur kan du använda sång i din undervisning? Om du själv är osäker på att sjunga, kan du ta hjälp av musikläraren på skolan?
• Vilka lärare är du nyfiken på? Det är bra om en positiv känsla finns i botten i ett samarbete, annars kan det snarare bli tungrott och frustrerande. Ta vara på de positiva kontakter du har på skolan!
• Vilka resurser finns redan när det gäller personer, kunnande, lokaler, teknik? 

När journalisten och musikvännen Ulla M Andersson och jag började samla in material till det vi tänkte skulle bli en tryckt bok hade den arbetsnamnet ”Grädden på moset – eller själva moset”. Så här, flera år senare tycker jag att det egentligen var en rubrik som ringade in essensen av vad vi ville säga.

Det finns, tror jag, som nu driver bloggen vidare, en föreställning om i skolan och kanske också i livet, att först ska vi lära oss de viktiga, riktiga kunskaperna såsom matematik, svenska och engelska. Först därefter när de verkliga kunskaperna inhämtats, när arbetet är gjort, finns tid för det lustfyllda kreativa skapandet, det egna uttrycket, kulturen, det som har med fritiden att göra.

Under pandemin när många människor inom kultur- och underhållningsbranschen haft det, minst sagt, knapert med inställda turnéer, stängda restauranger och en lagstiftning som säger att om det på bokas in en underhållare, musikgrupp i sammanhanget… så inträder en annan lagstiftning som är betydligt strängare. Den lagen har gjort det omöjligt för många att utöva sitt yrke. Jag har i sociala medier kunnat läsa kommentarer som: ”varför tar du inte ett vanligt jobb?” till utövare av konstnärliga yrken.

Kanske är det enbart historier av anekdotisk natur jag för fram men jag kan inte låta bli att uttrycka en oro för att vi var något på spåret, där med arbetsnamnet. För om det finns en slags bild av att personer som underhåller oss med dans, instrumentalmusik, skådespeleri, film, sång, bild inte håller på med något som behövs utan som vi kan lägga till efter att vi klarat av grunduppgiften, då tycker jag att vi behöver fundera ett varv till.

Flit och disciplin

En motreaktion med parollen ”flit och disciplin” såg också dagens ljus på sociala medier. För så är det: att spela på ett instrument så till den milda graden att man blir anlitad till de fåtal speltillfällen som ges i ett litet, glesbefolkat land som Sverige har naturligtvis inneburit en stor insats i form av flit och disciplin. Även för de konstutövare som sällan syns eller hörs i media utan som finns som ett nav i de lokala kultursammanhangen gäller detta.

Vilken trist och själlös värld min lilla stad skulle vara utan alla kyrkomusiker, kulturskolelärare, musiklärare, skådespelare, konstnärer, dansbandsmusiker, filmskapare, kompositörer – och alla andra som på ett eller annat sätt relaterar till dessa kreativa sfärer. Frågan är om inte detta är själva moset, det som har med själva livet att göra.

Tid för att utveckla sin talang

Jag såg en intervju med Björn och Benny i ABBA för några år sedan där de uttryckte sin tacksamhet över att ha fått starta sina karriärer under en tid när man förstod att det krävs tid för att utveckla sin talang. Flit och disciplin. Det är vad som behövs också för att förfina ett konstnärskap. Och det är faktiskt inte grädden på moset. Istället handlar det om riktiga och viktiga kunskaper som behöver odlas under lång tid och som man behöver komma i kontakt med tidigt i livet. Gärna då genom personer som själva uppnått en hög kompetens inom området. Musiker, skådespelare, konstnärer, dansare som själva lärts upp av lärare med hög konstnärlig kompetens och som kan tänka sig att dela med sig av sina kunskaper till nästa generation.

Monica Esborn