En avgörande del i en kreativ process handlar om att komma på en idé. Så varifrån kommer egentligen idéerna?

En drift att lösa ett problem ligger ofta bakom idéer. Exempel på detta är när Baltzar von Platen konstruerade den droppfria kranen efter att ha legat vaken och lyssnat på en droppande kran en hel natt. Ett mobilt sportkök att ta med på utflykter i det gröna, var en av de praktiska saker för hushållet som adliga Anna Julie Heilborn tog patent på i början av 1900-talet. 1928 uppfann torparsonen Johan Petter Johansson dörrknäppet till skåpsdörrar, så att de inte skulle öppna sig själva.

I de estetiska ämnena och för konstnärerna handlar det också om problemlösning, men på ett annat sätt. Elliot W. Eisner, amerikansk professor i Art and Education vid Stanford Graduate School of Education, beskriver det så här:

”En skildring kan och börjar ofta med en gäckande och ibland flyktig idé. Jag säger flyktig, eftersom det finns inget så opålitligt som en idé; här nu, men borta i nästa ögonblick. Föreställningar dyker upp och, liksom de subtila växlingarna hos en sol som går ner, kan de förändras oåterkalleligt”.

Ingar Brinck, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, menar att forskare har ett väldefinierat problem med en lösning som är given, även om man till en början inte känner till den. Dessutom redovisar forskaren oftast vilken metod han eller hon använt i sitt arbete. Så går det inte till i de estetiska ämnena eller för en konstnär. Där är problemen öppna och svaren helt oförutsägbara. Konsten står fri från vetenskapens och teknologins mallar – och kan därför också utveckla dem, menar hon.

Målet och ramens betydelse

Ramar ses ofta som något negativt, något som hindrar och gör det svårt att förverkliga drömmar och idéer. Å andra sidan, att vara gränslös är också något negativt för de allra flesta av oss. Det betyder att komma för nära, att inte ha fingertoppskänsla nog att avgöra när något passar sig och när det inte gör det.

Klart är att alla människor måste förhålla sig till gränser i tid och rum. Vi har överenskommelser som vi accepterar eller överskrider. Den amerikanske psykologen, författaren och läraren Rollo May beskriver det på följande sätt:

”Motsats eller konflikt förutsätter gränser, och kampen mot gränserna utgör i själva verket upphovet till skaparprodukterna”.

I den kreativa processen är målet och ramen oerhört viktiga och att ställa frågorna: Vilka är de yttre begränsningarna? Vilka resurser står till buds? Vilket material finns? Vilken tid? Vilken ekonomi? Vilka kunskaper? Vilka är de praktiska förutsättningarna? Ramarna är en hjälp för idéskapandet och ibland helt avgörande för att släppa fram idéerna. Det är viktigt att det blir tydligt både för en själv och sammanhanget vilka ramarna är.

Gränsernas betydelse har också en mental och känslomässig dimension. Med hjälp av bildens, dansens, musikens, slöjdens och teaterns språk leker man med gränser och former på ett sätt som inte är möjligt i det verkliga livet. Berättelserna flyttar det som är tillåtet. Det tillåtnas gränser beror på den tid som man verkar och lever i, de är elastiska till sin karaktär.

Måste ni slåss hela tiden?
Ulla berättar

Vi släppte idéerna fria inför ett kortfilmsprojekt i åttan, ett återkommande projekt på skolan där jag arbetade. I början styrde vi inte eleverna alls, utan lät dem berätta de historier som kom upp naturligt.

Vi släppte idéerna fria inför ett kortfilmsprojekt i åttan, ett återkommande projekt på skolan där jag arbetade. I början styrde vi inte eleverna alls, utan lät dem berätta de historier som kom upp naturligt.

Det visade sig att huvuddelen av alla manus som skrevs, mynnade ut i slagsmål och ond bråd död. Man kunde tydligt se hur roligt de tyckte att det var att få slåss hämningslöst, på skoj men ändå, utan att bli avbrutna. De övade falltekniker, att få in en klockren höger på filmvis, att måtta en spark. Men berättelserna blev underordnade slagsmålen. Efter femte kortfilmen i rad där stickor och strån yrde, kände vi att vi måste få in eleverna på ett annat spår.

För att inspirera till mer komplexa berättelser, bestämde vi att en pryl skulle ingå. Första året var det en klocka, det andra året en väska, det tredje en dammsugare.

Nu hände det något! Berättelserna blev mindre yviga och fick en annan intensitet. Elevernas fantasi utmanades när de tvingades tänka på ett nytt sätt. Slagsmålens antal tunnades ut, de fanns bara med när berättelsen motiverade det.

Efteråt har tanken dykt upp att de ville slåss, eftersom man inte får göra det i verkliga livet. Slagsmålen var ett sätt för dem att få känna på det förbjudna, fast på ett säkert, ofarligt sätt.

Eefva Lilja dansare, professor i koreografi och rektor på Danshögskolan, talar om att kunna tänka bortom det man redan vet. En enkel teknik gjorde att eleverna började tänka bortom det de redan visste. En väska ledde till nya associationer, en urtavla vred upp stämningen och användes för att visa tidsnöd för huvudpersonen i en av filmerna. Dammsugaren blev till ett monster som fick liv. Ramen kan ändras under tidens gång, man spikar helt enkelt en ihop en ny när den gamla inte fungerar. Tankarna och påhittigheten tvingades att ta andra vägar hos eleverna när de inte fick välja den först uppkomna associationen. Det utmanade till nya tankar.

Intervju med ST- läkaren Daniela Dahlbäck, Stockholm

Arbetar som: ST-läkare i Allmänmedicin på Kvartersakuten Matteus i Stockholm

Bor: I centrala Stockholm

Utbildning: Estetiska programmet, inriktning musik, på Alströmergymnasiet i Alingsås, därefter basår på Ljungskile folkhögskola och en termin på Internationella Civilekonomprogrammet med inriktning franska innan läkarprogrammet på Köpenhamns universitet.

Vad tänker du när du hör orden ”kreativ/kreativitet’?

– När jag var yngre förknippade jag kreativitet främst med de kreativa konstformerna, där jag själv främst sysslade med musik. Eftersom jag inte fortsatte på musikspåret för egen del och inte längre hinner ägna mig så mycket åt musik, ser jag idag kreativitet ur ett bredare perspektiv.

Du gick ju den gymnasieutbildning som tydligast har ett kreativt innehåll, där man både enskilt och tillsammans deltar i och skapar i kreativa processer. Hur ser du på det idag? Vad tycker du att du fick med dig?

– När man kommer från en estetisk bakgrund så har man varit i andra världar än den medicinska och det är ett värde i sig. Det ger till exempel en förståelse för betydelsen av samarbeten. Utöver att man som läkare träffar diverse olika patienter så samarbetar man också med olika yrkesgrupper som har sina perspektiv och referensramar. Då kan det vara bra att kunna tänka ”utanför boxen” och ha ett intresse för nyanser. Det blir särskilt påtagligt i behandlandet av vissa patientgrupper. Detta gäller t.ex patienter med kroniska smärtor, där vi samarbetar i multimodala team, eftersom man numera vet att det fysiska och psykiska samspelar. Det är viktigt att förstå patienten som en helhet och då är det nödvändigt att samarbeta brett kring patienterna och problemen.

– Det är också viktigt att tänka kreativt när det kommer till mottagande och behandling av patienter. Att sätta sig in i patientens situation och individanpassat behandling. Det gäller ju att se hela personen och vad som är rimligt att kräva. Detta kan t.ex gälla patienter med högt blodtryck eller diabetes där man ofta behöver diskutera kost, rökning, alkohol och motion. Det är en fin balans, men att lägga en rimlig plan tillsammans med patienten ökar ofta följsamheten, istället för att vara alltför stringent. Om det t.ex vore bra att personen rörde på sig lite mer så är det viktigt att se vilka möjligheter patienten har. Kanske är det mest realistiska en lite längre morgonpromenad med hunden, eller vattengympa med vännerna snarare än gympass. Det är också viktigt att väga in vad som är livskvalitet för patienten, då det psykiska välmåendet som sagt ofta samspelar med det fysiska.

Har du användning för något av det du fick med dig i ditt nuvarande yrke som läkare?

– Det estetiska programmet är ett seriöst och högskoleförberedande program som kan leda till många olika yrken. Det är verkligen inte något flumprogram. Jag upplevde min klass som väldigt ambitiös och vi peppade varann att vara seriösa inom alla ämnen.

– Jag är mycket tacksam över den lekfullhet som estetiska programmet väckte i mig. Att tänka utanför boxen och att leka fram vägen till målet är något jag har med mig och använder mig av hela tiden. Det har öppnat upp för att tänka alternativa vägar. 

– Utöver lyxen att få utöva och pyssla med musik dagligen så fick vi ex. genom ämnet kulturhistoria en bredare syn på och respekt för kulturens roll i samhället. Vi fick också daglig träning i att använda bägge hjärnhalvorna och träning i samarbete genom diverse olika kreativa processer. 

-Jag kan prata på länge om styrkorna med det estetiska programmet på Alströmergymnasiet och jag kan verkligen varmt rekommendera det. Jag hade 3 fantastiska gymnasieår och har aldrig ångrat mitt val av gymnasieprogram. Jag har också upptäckt att många läkare har ett estetiskt intresse och varför det är så kan man ju fundera vidare på.

Av Monica Esborn

De gick den gymnasieutbildning som tydligast har ett kreativt innehåll, där man både enskilt och tillsammans deltar i och skapar i kreativa processer, nämligen Estetiska programmet. Hur ser de på den utbildning de fick? Vad tycker de att de fick med sig? Vad gör de nu? Framöver kommer ni att få möta några tidigare estetelever. Först ut är Simon Ljungman, artist och musiker. Nästa gång blir det Daniela Dahlbäck som utbildar sig till läkare.

Intervju med Simon Ljungman

Arbetar som: Artist/musiker

Bor: I Västra Göteborg

Utbildning: Estetisk linje med inriktning musik på Alströmergymnasiet i Alingsås och därefter Musikhögskolan i Göteborg

Vad tänker du när du hör orden ”kreativ/kreativitet’?

– Jag associerar till att skapa, att man tillåter sig själv att leka fram saker. På engelska säger man ju ”play music” och ”play theatre” och det är en viktig inställning för mig. Det är inte så himla allvarligt utan man ger sig själv rätten att pröva och testa. Det måste inte heller alltid bli något fantastiskt som kommer ut just denna stund. Kanske är det bara en liten skärva av en större process. De flesta ideér förkastar man med lite distans men på samma sätt ryms ibland guldkornen i det som till synes bara var en rolig lek med ord eller toner.

– För mig har kreativitet varit förknippat med möten med andra, jag har alltid haft människor omkring mig att spela ihop med, ett kreativt format. Den bandkultur som fanns i min hemstad Alingsås på -90-talet var till exempel bra för oss där och då. Jag har sedan dess fortsatt att skriva låtar och testa dem i olika samarbeten.

– I mitt eget artisteri var nytolkningen vi gjorde av Mozarts Requiem en vattendelare. Det var fantastiskt att befinna sig i, ett slags kreativt rum att vara i.

– I Håkan Hellströms band, där jag är gitarrist, testar vi allas idéer innan vi bestämmer vilken vi satsar på. Det är högt i tak och skapar en god kreativ miljö att det inte bara är en persons idéer som gäller.

Är det viktigt med kreativitet?

– Kreativitet är liv, det ger spänning och dynamik i samhället. Utan kreativitet stagnerar ett samhälle, tänker jag, Utan att människor tillåts vara kreativa sätter sig samhället och som enskild slutar man utvecklas.

Du gick ju den gymnasieutbildning som tydligast har ett kreativt innehåll, där man både enskilt och tillsammans deltar i och skapar i kreativa processer. Hur ser du på det idag? Vad tycker du att du fick med dig?

– Det var en katalysator att gå på gymnasiet, att få vara i den miljön med dörröppnare i form av sina lärare som visade på olika exempel – det här finns – vilket ledde till en känsla hos mig att det här kan jag också få göra.

– Den kreativa miljön påverkade också klassen jag gick i att vara ambitiös även i de andra ämnena, alla var pepp! Vi läste till exempel matte C-kursen även om vi inte behövde det. Det smittar av sig på allting – vi var till och med alltid med på gymnastiken, hela klassen och valde till gymnastik B som inte fanns i läroplanen.

Har du användning för något av det du fick med dig i ditt nuvarande yrke som artist och musiker?

– Jag kallar mig numera artist och det är en utvecklingsresa jag gjort från att ”bara” vara musiker bakom andra artister. I och med att jag fick uppdraget från Vara konserthus att vara ”Artist In Residence” och skapa mina egna föreställningar så lärde jag mig artistyrket. Det handlar om att bygga egna föreställningar, se en helhet och förhålla sig till en publik. Att skapa föreställningar för en publik var något vi fick öva på under gymnasieåren, så det har jag med mig. Det var en bra plats att vara på då, att det i tonåren finns vuxna som fångar upp ens intressen!

– Jag har också återvänt till skolans värld med olika körprojekt genom åren, bland annat med Simon and Garfunkels musik och ett Lennonprojekt.

Av Monica Esborn

Land Ahoy och arbete utifrån teman för ökad kreativitet

– skolbesök på Manor Park Primary School i Sutton, England

Sedan Storbritannien införde kreativitet i läroplanerna 2014 ges skolorna en stor frihet att utforska vad det kan innebära.

– Vi är fria att lägga upp undervisningen som vi vill, så länge elevernas lärande ökar, säger Nadine Wiliamsen, assisterande huvudlärare som tar emot en grupp från Sverige som är i London i samband med BETT-mässan.

På Manor Park Primary School så har man lagt upp arbetet utifrån olika teman, till exempel Land Ahoy – land i sikte där pirater och upptäcksresande är fokus. Lärarna planerar sedan för att så mycket som möjligt av undervisningen under en 6-8 veckorsperiod går in under temat. Lärarna märker att genom att fylla på med så mycket kunskap man kan inom temat, så leder det till att eleverna skriver bättre och mer initierat i de skrivuppgifter som hör till. Hur jobbar man då med digitaliseringen?

– Det finns teman som rymmer kodning och teknik eftersom det är ett krav men vi har tagit ett beslut om att använda mycket papper och penna. Där lärarna ser behovet och syftet ska det användas, inte annars. Om lärarna inte ser behovet, så kommer det heller inte fungera för eleverna.

Lugn och ro, att kunna konversera, att läsa mycket böcker är andra viktiga delar för att främja lärandet.

– Det första nya lärare reagerar på när de börjar undervisa här är att det är så lugnt i klassrummen men varje minut är viktig för våra elever!

Skolan har också ett intressant upplägg för sin musikundervisning. I de lägre årskurserna jobbar barnen med musikens grunder, att kunna härma en rytm, att hålla en puls, improvisera med hjälp av call – respons och upptäcka mönster i musik. I årskurs 4 och 5 får halva gänget lära sig spela saxofon och hälften trumpet, enskilt och i ensembler. Sista året ägnas åt trummor!

Den medvetna satsningen på ökad kreativitet har medfört att skolan, med många elever från socioekonomiskt utsatta områden, har gått från att vara en skola med svaga kunskapsresultat till en skola som nu ges omdömet ”outstanding”. Det är numera en skola som många vill sätta sina barn i och som lärare och elever är stolta över att arbeta i.

Hej Cecilia Ferrer!

Musiklärare på Rålambshovsskolan, 7-9, och artist, bland annat i Nicaragua

Du deltog i Datorn i utbildningsens, DIU:s resa till BETT-mässan med skolbesök i en engelsk skola. Vilken är din spaning när det kommer till kreativitet kopplat till musikämnets digitalisering?

– När det gäller alla möjligheter som presenterades på mässan så fick jag en bekräftelse på att jag använder mig av de verktyg som finns i mitt ämne, och det känns bra.

– Jag fick också en inspirerande upplevelse på en engelsk skola där jag var med på en musiklektion. Engagemanget hos eleverna var påtagligt och lärarna hela tiden medvetna om hur och när de skulle gå in och utveckla elevernas kunskaper under lektionens gång, Ett formativt förhållningssätt.

Hej Malin Söderberg!

Språklärare (7-9) i spanska, svenska, svenska som andraspråk och förstelärare med IKT-inriktning på Linneaskolan i Röbäck utanför Umeå

Vad tänker du när du hör ordet kreativ?

– Autentiskt och autenticitet är viktiga ledord i min undervisning. När jag ger eleverna en skrivuppgift så vill jag att de delar med sig av känslor och tankar. På så sätt tänker jag att det blir meningsfullt. Det kreativa kan användas vid presentationer. När eleverna ställer frågan om något räcker, så är de inte inne i den kreativa processen. När eleverna ska skriva författarporträtt, till exempel, försöker jag få dem att leta upp någon anekdot om författaren, något som skapar ett engagemang.

När det gäller att levandegöra texter med estetiska uttryck, som kursplanen säger, så märker eleverna själva att stämningen förändras när de lägger musik till en bild i sin presentation.

Jag strävar hela tiden efter det autentiska och ställer frågor till eleverna: vad har du för motto, vilken dröm är din, vilken åsikt är viktig för dig, vad vill du förändra – är frågor jag ställer till eleverna för att nå deras egen drivkraft.

Av Monica Esborn

Myten om kreativiteten

En föreställning om kreativitet är att det är en särskild talang som vissa har och andra saknar. I historien har man sett konstnären som någon som gudarna utrustade med en särskild gåva, geniet som såg det andra inte kunde se.

Hjärnforskningen har kanske förstärkt denna bild. Under en tid har man betonat de två hjärnhalvorna med skilda uppdrag. Den vänstra för den analytiska och logiska förmågan och den högra den konstnärliga, dit kreativiteten räknas. I dag vet vi att det inte är så enkelt. Hjärnan är plastisk, det vill säga formbar under hela livet. Den behöver de konstnärliga uttrycken bild, dans, musik och teater, för lärandet och för att hålla oss vitala. Säkert finns det individuella skillnader men när det gäller kreativitet har det visat sig vara något som vi kan öva upp, närmast att betrakta som en metod.

Anne Bamford, professor vid University of Arts i London och uppmärksammad för sin forskning om konst, utbildning och visuell kommunikation, menar att skolor som medvetet arbetar med konstnärliga uttryck både utvecklar elevernas lärande och atmosfären på skolan. Hennes forskningsrapport The Wow Factor som publicerades 2005, visar hur särskilt skolor i socialt utsatta områden kan åstadkomma stora förändringar just genom en hög närvaro av estetiska uttryck i det vardagliga arbetet. Hon är också tydlig när det gäller IKT i skolsammanhang. Det hör till den kreativa sfären. Tillsammans med framlidne professor James S Caterall vid UCLA har hon tagit initiativ till Centers for Research on Creativity.

Bamford säger att kreativitet och fantasi kan näras genom konst – men egentligen inte läras ut. Detta påstående sätter fokus på den miljö vi skapar runt våra elever. Hur utformar vi en sådan miljö som stimulerar och utmanar lärandet och samtidigt är en god växtplats där kreativitet och fantasi kan odlas?

Om fantasins betydelse

Den amerikanska poeten Emily Dickinson lär ha skrivit 1 800 dikter, ofta skrev hon en om dagen. Få av hennes dikter publicerades medan hon levde, de upptäcktes av hennes yngre syster, efter hennes död. En av de mest kända är:

”Jag har aldrig sett en hed ej någonsin havet jag såg. Men ändå vet jag hur ljungen ser ut och känner igen en våg”

Dickinson föreställer sig en hed utan att någonsin ha sett en, om man nu ska ta henne på orden. Eller så har hon sett en, men kanske försöker sätta sig in i hur det hade varit om hon inte visste vad det var. Kanske talar hon om något helt annat, något som vi bara kan ana. Det är inte så viktigt att veta exakt vad hon menar. Det är vackert med det mångtydiga och öppna, de poetiska orden som sätter igång känslor, tankar och associationer.

På isländska finns ett ord, leikhús, som betyder teater. Ett hus som man leker i, med andra ord. Lek och fantasi är två ord för samma sak. Ingen lek utan fantasi och heller ingen fantasi utan lek. Idag vet vi att barn, lek och lärande är en treenighet som hör samman. Behovet av lek, fantasi och skapande finns i alla åldrar, hur lekandet tar sig i uttryck är bara lite olika.

”I vardagslivet kallar man allt som är overkligt, allt som inte svarar mot verkligheten och på så vis inte kan ha någon allvarlig praktisk betydelse, för föreställning och fantasi. Men i själva verket är fantasin grunden för varje kreativ aktivitet inom kulturens alla områden och möjliggör det konstnärliga, vetenskapliga och tekniska skapandet”.

Citatet är taget ur utvecklingspsykologen och pedagogen Lev Vygotskijs bok ”Fantasi och kreativitet i barndomen”, där han beskriver fantasin som en ytterst komplex process. Att synen på att fantasi skulle vara en exklusiv och ovanlig gåva från gudarna till vissa utvalda, förkastar han bestämt. Fantasin har en koppling till verkligheten, säger han, den bygger på det som en människa tidigare upplevt. Ju större rikedom av erfarenhet, desto fler bitar kan kombineras till något nytt. Men fantasin gör också att vi kan föreställa oss något som vi faktiskt inte har sett. Kanske som i Emily Dickinsons dikt. Genom att sätta samman de egna erfarenheterna med andras berättelser från det sociala livet, media och litteratur, får vi en oändlig mängd pusselbitar. Pusselbitar att kombinera samman på olika sätt av olika människor.

Vygotskij skiljer mellan den yttre och den inre fantasin, den yttre hämtar näring ur yttre intryck, medan den inre får påfyllning inifrån. Enligt honom finns det en skillnad mellan barnets fantiserande och den vuxnes. Barnet kan föreställa sig i mindre grad än den vuxne. Men barnet tror mer på sina fantasier och har mindre kontroll över processen. Den vuxnes fantasi däremot har ett mått av verklighet i sig och anpassar sig efter det som händer i det verkliga livet. Vuxenfantasin blir en blandform av ren fantasi och verklighet. Vår uppgift i skolan är att ge barn en mängd intryck, så att de kan utveckla sin fantasi.

Anne Bamford menar att kreativitet och fantasi inte är något man har eller inte har utan kan tränas och stimuleras genom mer genomtänkta metoder. En konstnärligt utformad metod kännetecknas av att den:

• Har ett mer öppet slut
• Är mer originell
• Är mer engagerande
• Är mer elevcentrerad

Kreativitet och fantasi kan som tidigare nämnts, näras genom konst men egentligen inte läras ut i traditionell mening. Hon fann att fantasi snarare är en effekt av konstnärliga studier. Genom att tolka andra konstnärers arbete och blanda in egna idéer, tränar man den individuella förmågan till idéskapande. Fantasin i sin tur är beroende av att det finns utrymme för frihet och spontanitet i en öppen och icke-värderande omgivning.

Albert Einstein spetsade till det en gång i en intervju i Saturday Evening Post 1929, genom att säga: ”Fantasi … är viktigare än kunskap. Kunskapen är begränsad. Fantasin omsluter världen”.

Ju mer kunskap man har, desto större kan insikten, kreativiteten och fantasin bli. Någon motsättning mellan fantasi och kunskap finns alltså inte.

Bloggen du just börjat läsa handlar om kreativitet, kopplad till läroplanerna för grundskolan och gymnasiet. Kreativitet nämns på flera ställen i läroplanerna. Vi, Ulla M. Andersson och Monica Esborn, som driver denna blogg, har själva arbetat med estetiska uttryckssätt som lärare. I våra roller som journalister började vi för några år sedan samla in material om detta område.

Strukturen i läroplanernas första kapitel ”Skolans värdegrund” har varit vår inspirationskälla. Framöver kommer det arbetet att dyka upp i den här bloggen. Texten i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner är inte exakt lika, men mycket överensstämmer. För oss står utom allt tvivel att läroplanen i hög grad uppmuntrar till att sätta upp fler teaterföreställningar på skolorna, inte färre, låta eleverna dansa och måla mer, inte mindre, möta och utmanas av konst och konstnärer, få lära sig att komponera egen musik. Då kan lärandet fördjupas och förmågan att arbeta genom estetiska arbetsprocesser utvecklas.

Vi kommer dessutom att undersöka hur skolledare och lärare runt om i landet tolkar läroplanens skrivningar om kreativitet, konkret och i vardagen. Under några inlägg framöver tar vi oss an begreppet kreativitet.

Kreativitet berör oss djupt

Kreativitet är att skapa något nytt av det som redan finns. Kreativiteten är djupt personlig och uttrycket är olika hos oss alla. Den berör oss på djupet och är därför en viktig motor i arbetet med värdegrunden. Kreativiteten kan endast uppfattas i handlingen, menar den amerikanske psykologen och psykoterapeuten Rollo May.

I dagens utbredda mätande i skola och i samhället i övrigt, är det lätt att det kreativa hamnar i strykklass. Det är undflyende och svårt att bocka av i en checklista. Men de estetiska ämnena kan, i kombination med andra ämnen, och på jämbördig basis, få oss att upptäcka sådant som vi inte ens visste fanns.

Säkert finns det individuella skillnader när det gäller kreativitet. Men det finns många prov på att det kan övas upp och dessutom kan betraktas som en metod.

Kreativitet i läroplanerna

I läroplanerna står det att eleverna ska utveckla sin kreativitet, t ex i kapitel 2 med rubriken kunskap:
”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt (Skolverket, 2011, 2:2).
”Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem (Skolverket, 2011, 2:2)”.

Barn ska utveckla sin kreativitet!
Mini-intervju med Mats Jonsson, rektor på Grindtorpskolan F-9 i Botkyrka kommun och också musiker.

Hej Mats Jonsson!
Hur tänker du, i din roll som rektor, kring kreativitet när du leder arbetet på skolan? Jobbar ni på något särskilt sätt?

– Kreativitet är jätteviktigt på många olika sätt. Det första man kommer att tänka på är kanske de praktiska och estetiska ämnena, som slöjd, hemkunskap, musik och bild, men kreativitet kan finnas i alla ämnen. De lärare som är duktiga på kreativitet är de som får igång elevernas kreativitet. Det kan handla om att arbeta tematiskt, till exempel bygga upp en medeltida by men man kan göra mycket själv också. Vi uppmuntrar också kreativiteten på skolan i form av konserter.

Tidigare, i min roll som lärare, jobbade jag mycket med story line. På vår skola jobbar vi med teater och skapande skola. Det är bra att samarbeta med olika kulturarbetare för att inspirera till eget skapande. Vi åker också in till Stockholm för att ge våra elever en bredare bild och visa vad som finns, det kan handla om att vi går på muséum där vi deltar i en workshop som inspiration. Det är en annan kultur här ute, dance, hip-hop och rap är väldigt hett och det är kul! Däremot är det sällan eleverna tar sig in till Stockholm för att ta del av kulturutbudet där.

I lärcentret/biblioteket har vi en bibliotekarie som också är utbildad lärare och journalist som bland annat ordnar författarbesök och ansvarar för skolans hemsida. På den försöker vi visa upp att vi är en skola som tycker det är viktigt med kreativitet!

Jag kan inte som rektor göra allt men i min roll ingår att försöka sprida och lyfta de lärare som använder kreativitet i sin undervisning.

Varför är det viktigt med kreativitet?

– Som jag ser det hänger kreativitet och skapande ihop med lärprocessen. Kreativitet är ett sätt att göra lärandet upplevelsebart. Vi vet också, genom forskning, att kreativitet påverkar inlärandet i andra ämnen positivt. Kreativitet påverkar hela lärprocessen så att det blir roligt och det är viktigt att det blir kul att lära sig för då ökar motivationen. Jag har tidigare varit lärare i SO-ämnen och de gånger jag varit extra kreativ så är det de upplevelserna eleverna kommer ihåg när jag stöter på dem många år senare. Då säger de ofta: ”Jag kommer ihåg den där gången när du kom in i klassrummet och var utklädd till… ” Det visar att de skapande processerna använder mer av människans förmåga och det viktigaste: att känslorna kommer med.

Hur skulle du definiera ordet kreativitet?

– Det handlar om att nyskapa, på något sätt. Man använder en kunskap man har för att skapa något nytt. Känslor är viktigt och att det handlar om en helhet. Det blir ett mycket större skapande om man gör en teaterföreställning kring ett tema, det blir ett djup i det på något sätt.

Av Monica Esborn