Tid och mod

Vi vet att det är när vi minst anar det som vi får de bästa idéerna. När man vaknar mitt i natten eller går och slänger soppåsen.

Tid är en bristvara i skolan och kanske i hela samhället idag. Ändå är det så att för att nya idéer ska kunna komma fram så behöver tid frigöras. Det är också så att skolans fokus på mätande av kunskaper direkt motverkar fantasins och dagdrömmens frihet vilka behövs för att nya idéer ska kunna ta form. Hur gör vi då för att praktiskt kunna arbeta kreativt i skolan?

Reflektera Rektor

Hur ser arbetslagens sammansättning ut på din skola?

Vilka principer går du efter när du sätter samman arbetslag? Strävar du efter att blanda estetiska och andra lärare i arbetslagen? Om inte, varför? Hur ser den samlade estetiska kompetensen ut på skolan?

Det krävs tid för att skapa en tillåtande, kreativ och delande miljö på skolan. Var när och hur sker detta på ett långsiktigt sätt?

Reflektera Lärarlaget

Fysisk aktivitet och samarbete är två delar som främjar våra kreativa sidor. Ett upplägg kan se ut så här: I uppstartsfasen för en kabaré eller något annat uppträdande, lägg in en långpromenad med eleverna i smågrupper. Under promenaden kan de fritt komma med idéer och uppslag som samlas in. Nästa gång ni träffas tas de upp för diskussion. Promenaden kan vara en aktivitet i idrott och hälsa, i kombination med något annat ämne som är engagerat i kabarén eller utställningen. Vilka egna möjligheter ser ni i ert sammanhang?

Diskussionsfrågor

Se över vilka praktiska möjligheter ni i arbetslaget har att lägga in en enkel fysisk aktivitet för att få eleverna att släppa loss sina fantasier och tankar. Samarbeta!

Hur hjälper vi eleverna att fatta mod?

”Att skapa innebär att satsa allt – och riskera att misslyckas. Det kräver mod, ett speciellt slags mod. Kreativitet är inte bara något som hör konsten och konstnärer till utan det är en viktig funktion hos oss alla. Skapandet är en nödvändig följd av att vara till”

Ur Mod att skapa av Rollo May.

Men hur gör man då?

En tillitsfull atmosfär i klassrummet gör det möjligt för eleverna att våga visa sin personlighet. Det krävs mod av den enskilde eleven och tolerans och öppenhet hos de mottagande kompisarna och hos läraren. Utan det ena fungerar inte det andra.

Det är ett högt spel för en ung människa som ännu inte har funnit kärnan i sin personlighet, som fortfarande testar och ser vad som funkar. Som tycker att det mesta är pinsamt och är rädd för att bli bryskt bedömd av sina kamrater.

I denna fas är det extra viktigt att erbjuda elever möjlighet att tillsammans med lärare och klasskamrater bygga upp en trygg miljö där man kan få prova att visa sitt inre. Att få misslyckas utan att falla igenom.

Modet May skriver om innefattar också att inte alltid vara enig med andra, att våga ifrågasätta. Annars blir det lydnad, ett annat ord för konformism.

Mod kan vi träna i de estetiska uttrycksformerna.

Reflektera Rektor

Om att skapa tid för gemenskap och mod

I värdegrundsarbetet i skolan handlar det oftast om att eleverna ska förstå vad värdegrunden innebär. Men eleverna gör som vi gör, inte som vi säger. Om inte vi vuxna i skolan gör det vi säger, hur ska de unga tro på oss?

• Körsång är en folkrörelse i vårt land. Den skapar gemenskap, lojalitet och glädje. Vilka praktiska möjligheter finns att skapa en kör för skolans personal? Kan du själv delta?
• Genom att lärare, vaktmästare, rektor, städare, kökspersonal gör något tillsammans, visar man inte bara elever utan också föräldrar och andra, att skolan håller samman och dessutom värderar de estetiska uttrycken.
• På vilka andra sätt kan ni skapa samhörighet på skolan?

Skådespelaren och regissören Liv Ullmann använde uttrycket ”att meddela sig” när hon beskrev vad skådespeleri och behovet av konstnärliga uttryck handlar om för henne. Jag såg ett samtal med henne häromdagen, ”Liv – om och med Liv Ullmann”. Det är någonting som har med att vara unik och att ha någonting på hjärtat, ett slags ärende, som har med existensen att göra. Jag blev väldigt berörd av hennes berättelse och sättet hon berättade den på. Att meddela sig, vad behöver vi för redskap att kunna göra det? Finns det kopplingar till detta tankesätt i våra läroplaner?

Elevernas egenart

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”.
                                                                            
Kapitel 1 i Lgr11, rubrik Grundläggande värden

Ingen av oss är som någon annan och en av skolans uppgifter är att låta varje elev finna sin unika egenart. Kunskaper, fallenhet och intresse ger oräkneliga kombinationer som gör var och en av oss unika och speciella. Det är här de olika mänskliga språken kommer in.

Avgörande för att hitta sin egenart är att också få uttrycka sig estetiskt med bild, dans, drama, film, musik, text, slöjd. De allra flesta av oss har fallenhet för åtminstone ett av dessa språk, med dem kan vi berätta något om vårt inre liv. Det är i vårt inre liv som våra tankar och värderingar föds. Där kan vi finna det som griper tag och engagerar.

Genom att arbeta med kreativitet i skolan, formar vi unga som upplevt kraften i det inre lustfyllda skapandet, ungdomar som inte bara gör det som de förväntas göra. Lyckas vi i detta arbete, kan det förhindra leda, stagnation och förutsägbarhet hos eleverna.

Två komponenter behövs: För det första, verktygen och hantverket, det som redan finns. För det andra, tiden och modet, det som ger upphov till det nya.

Verktygen och hantverket

Traditionellt sett har skolan varit bra på att uppmuntra att föra vidare det som vi redan vet, lära oss utantill, kunna svara på faktafrågor om årtal och kungar. I olika ämnen har detta sett ut på olika sätt. I engelska är det glosinlärning, i matematik om formler, i musik handlar det om noter och musikhistoria. Idag talar man om färdighetsträning, något som man i den moderna skolan sett på med ett lätt överseende. Men det är tvärtom nödvändigt om man vill nå vidare. Problem uppstår när man bara arbetar med färdighetsträning.

Vi har idag en generation elever som kanske har en mindre mängd tålamod än äldre generationer har haft. Det ställs högre krav på delaktighet och meningsfullhet, unga människor idag gör inte alltid som de blir tillsagda. Hur kan vi använda det?

Genom att sätta upp ett slutmål som till exempel en utställning eller en kabaré tillsammans med eleverna, kan vi skapa ett intresse för att vässa verktygen och förfina hantverket. Här är de estetiska lärarna ofta slipade med sin kunskap och erfarenhet av att hålla i skolavslutningar, luciafiranden, kabaréer och annat. Ett samarbete kan ge nya infallsvinklar.


Reflektera
Lärarlaget

Med målet framför ögonen uppstår i bästa fall en motivation. För att kunna framföra teaterstycket måste man ha lärt sig texten, för att klara av att spela inför publik måste man kunna låten utan och innan och bilden måste vara klar till utställningens vernissage. Här berikas samarbetet mellan estetiska ämnen och andra ämnen av varandra. En sångtext utan djup eller mening gör sången mindre intressant än om den är utmejslad och bearbetad ur fantasivärlden eller ur verkligheten. Ska texten handla om något i samhället, bearbeta den både i samhällskunskapen och i svenskan.

Diskussionsfrågor

• Vilka mål kan ni sätta upp för inlärning av en text? När, var och i vilket sammanhang kan den framföras?
• Vilka andra estetiska uttryck kan användas tillsammans med andra ämnen? Samkör för att inte lägga på elever och kollegor mer arbete. Meningen är att samarbeta och genom detta underlätta. Prata med de estetiska lärarna och fråga efter deras idéer, ofta är de vana att tänka på ett sådant sätt. Ett gott råd: Håll det enkelt. Less is faktiskt nästan alltid more.
• Hur kan film användas i ditt ämne? Ser ni möjligheter att samarbeta med flera ämnen? Hur skapar ni tid för filmarbetet? Inventera: Finns den utrustning ni behöver på skolan? Behöver du/ni stöd utifrån för att känna trygghet i filmarbetet? Vad i så fall?

I nästa blogginlägg återkommer jag till tid och mod.

När vi satt i bussen efter filmfestivalen i Göteborg svallade känslor och samtalen medieeleverna emellan pågick hela vägen hem. Och dagarna och veckorna som följde. Fortfarande dyker det här minnet upp hos mig och jag funderar över vad det var som gjorde att elevernas engagemang blev så starkt. Var det att de fick uppleva – efter sina egna val – andra sätt att berätta och dramatisera en berättelse än de var vana vid? Var det filmmediet i sig? Var det att de gavs tid att reflektera över sina upplevelser? Troligtvis en blandning av alltsammans och lite till.

Min erfarenhet är att arbete med film, särskilt elevernas eget skapande, bidrar till engagemang och stärker språkutvecklingen, givet att tydliga ramar finns. Redan mycket små barn kan få uppdraget att filma och ta egna bilder som blir utgångspunkt för det egna berättandet. För mina medieelever då var det egna filmskapandet, trots den moderna digitala teknik vi kunde uppbringa på -90-talet, ändå ganska tungrott. Så mycket enklare det varit att arbeta med film idag med mobiltelefonerna som verktyg. Eller inte. Jag har i min roll som skribent intervjuat lärare och sett mycket gott pedagogiskt arbete som involverar mobiltelefonen men oftare ses de som något som verkligen inte har någon koppling till lärande. Hur blev det så?

Att arbeta med film är ett sätt som sätter fart både på kreativiteten och skapar lust att lära. Ofta ses mobiltelefoner som ett gissel som drar uppmärksamheten från lärandet, men det skulle, om vi tänker tvärtom och mer kreativt, kunna ses som en tillgång. Frågor att ställa oss blir då istället om det finns det tillfällen när vi kan be eleverna använda mobilen? Vilka är i så fall de? En annan viktig fråga kopplad till användandet av elevernas mobiler är hur man gör om några elever saknar mobil. Skolan och arbetslaget behöver samtala om förhållningssätt. Kan ingen använda mobilen om någon saknar eller går det att tänka i andra, mer kreativa banor för vinsten, det lustfyllda, i att enkelt kunna arbeta med film?

Detta att filma och själv beskriva vad man gör kan ges en mängd olika infallsvinklar och användas i alla ämnen. I slöjden kan eleverna till exempel visa en söm eller en färdig produkt de skapat och beskriva processen. Förutom att fler sinnen involveras i lärandet med hjälp av filmandet så kommer språket med. Och att själv formulera sig, uttala något högt, liksom den kroppsliga aktivitet som blir möjlig med filmandet, hjälper oss att lära bättre.

En förutsättning är att det finns en väl fungerande och för pedagogiska ändamål utvecklad digital miljö som stöttar det kreativa arbetet så att det är enkelt att producera, ladda upp och titta på elevernas filmer, gemensamt eller enskilt. Hur den miljön ser ut skiljer sig från skola till skola men lösningarna bör vara såväl stabila som flexibla. Det måste vara enkelt för eleverna att ladda upp sitt material och enkelt för lärarna att administrera, helst på stående fot från mobilen.

Allt eftersom erfarenheten av hur filmandet tillför dimensioner i lärandet ökar så kommer kanske lusten att skapa något större och det är bara att gratulera. För det fantastiska med filmarbete är att det blir så många riktiga samtal. Lärare och elever blir jämspelta. Det handlar om att lösa problem, att förbereda intervjufrågor, ringa och boka träffar, redigera och visa varandra. Det ovana – och det man behöver skaffa sig erfarenhet av i det lilla – är att träna eleverna på att hantera det egna ansvaret att ibland befinna sig i andra miljöer än skolan. Även läraren kan behöva träna sig på att släppa iväg eleverna. Återigen, ramarna är oerhört viktiga!

Att utveckla
Lärarlaget

Lust att lära är ett av begreppen som lyfts fram i läroplanen. Det gäller inte bara elever utan i hög grad även lärarna. Genom att titta på andra kan man se sig själv. Genom att titta på sig själv kan man upptäcka ännu mer.

Diskussionsfrågor

• Vilka är dina styrkor som lärare?
• Vilka minnen har du av lärare som har satt spår i dig?
• Vilka samarbetsytor finns på din skola?
• Kom på fem egna, korta, användningsområden för mobilen i ditt ämne!

”Huvud, axlar, knä och tå…” var en rörelsesång som lärarna ibland tog till när sittandet i skolbänken blivit väl lång. Några varv med den där tempot ökade för varje vers och det kändes rätt skönt att få slå sig ner på stolen igen och fortsätta tankearbetet med det kluriga mattetalet.

Rolf Ekman, professor emeritus i neurokemi vid Göteborgs universitet har bland annat intresserat sig för hjärnans betydelse för lärandet. Han har skrivit och föreläst under många år om hjärnans plasticitet och att vi kan och bör lära oss saker under hela livet. I en intervju jag gjorde med honom för några år sedan samtalade vi om kopplingen mellan knopp och kropp.

Betydelsen av rörelse, sömn och mat är grundläggande viktiga faktorer som en enig forskarkår med olika vetenskaplig hemvist framhåller är avgörande för förmågan att lära, säger Rolf Ekman. Kontaktpunkterna mellan hjärnans nervceller, synapserna, blir pigga vilket underlättar vår kognitiva förmåga.

För lärandet är det även viktigt med förmågan att fokusera på en uppgift, att vi kan koncentrera oss, och inte avledas av annat som händer runtomkring. Rörelse, mat och sömn bidrar till att vi får lättare med detta.

Under tonåren fungerar synapserna som sämst. Det kan ha med tiden i livet att göra, att vi ska frigöra oss från våra föräldrar, men ingen vet säkert. Just under tonåren fungerar förståelsen för vilka konsekvenser ett handlande kan leda till, alltså dåligt.

Den traditionella skolan präglades av en kunskapssyn där läraren lärde ut något till elever som lärde in genom att sitta stilla och lyssna. Forskare vet idag att när vi lyssnar är hjärnaktiviteten förhållandevis låg, medan däremot när vi samarbetar, så kallat kollaborativt lärande, så är aktiviteten i hjärnan hög.

När vi är aktiva själva, när vi använder många sinnen, använder oss av språket i vid mening, då lär vi oss bättre.

Att arbeta tillsammans och involvera språket för att samtala med andra om det som ska läras in, för att sedan själv reflektera över och formulera vad det hela handlar om, det stimulerar många delar av hjärnan. Däremot, för att peka på något som den traditionella skolan faktiskt gjorde rätt ur en hjärnforskares perspektiv, så är det viktigt att träna på saker och ting. Uthålligheten är viktig att öva upp.

---